Vad betyder och hur uttalas stadslag
Stadslag uttalas stads|lag -en -ar.
Stadslag betyder (hist.).
Ordformer och varianter av stadslag
Singular
- stadslag
- obestämd grundform
- stadslags
- obestämd genitiv
- stadslagen
- bestämd grundform
- stadslagens
- bestämd genitiv
Plural
- stadslagar
- obestämd grundform
- stadslagars
- obestämd genitiv
- stadslagarna
- bestämd grundform
- stadslagarnas
- bestämd genitiv
Stadslag är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet stadslag
Det är först i Magnus Erikssons landslag, som konungabalken får ett sådant innehåll, att den kan betecknas som ett verkligt försök att fastställa konungadömets statsrättsliga ställning i dess huvuddrag. I sammanhang härmed har edsöreslagstiftningen utbrutits ur konungabalken och i lagens indelning insatts som en särskild edsöresbalk. Den äldre landslagens konungabalk upptogs utan mera betydande förändringar i Kristofers landslag. Den konungabalk som förekommer i Magnus Erikssons stadslag är utarbetad med hänsyn till städernas förhållanden, och innehåller framför allt huvudreglerna för stadsstyrelsen och är av liten statsrättslig betydelse.
Önskemålen från riksledningen kom emellertid ofta till korta. En bidragande orsak var att de medeltida nordiska länderna inte var helt homogena riken utan mera ett hopkok av ett otal ekonomiska regioner, var och en styrd av den närliggande staden. Till stadens torg förde regionens bönder sina varor, det var här man handlade med utländska köpmän, oftast med borgarna som mellanhand. Varje stad fick sina privilegier av kung eller kyrka, rättigheter som man med en egoistisk frenesi slog vakt om. Det viktigaste för varje stad var att man på stadens torg använde de av staden fastställda måttsnormerna. I Magnus Erikssons stadslag från 1300-talet fastställes att respektive stad skulle utse två män att inneha stadens stämplar. Stämplarna användes att märka köpmännens måttsatser.
Stadslagen är den lag som fram till 1736 gällde i de svenska städer som hade stadsprivilegier. I första hand avses kung Magnus Erikssons stadslag, eller den lag som gällde för städerna vid sidan av den för landsbygden gällande landslagen.
