Stationskarl synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas stationskarl

Stationskarl uttalas stat|ions|karl.

Ordformer och varianter av stationskarl

Stationskarl är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet stationskarl

Föreningen grundades i Grödinge församlingshem den 11 september 1943. Initiativtagare till bildandet var fil.dr Olof Arrhenius, son till nobelpristagaren Svante Arrhenius. Mötet hade sammankallats genom ett brev som skickats både till de som då bodde i Grödinge, samt till utflyttade grödingebor. Brevet var daterat 2 september 1943 och undertecknat av riksantikvariens ombud, fil.dr O. Arrhenius på Kagghamra. Uppskattningsvis hade ett drygt 50-tal mött upp till mötet vid den utsatta tiden (16:00). I den närvarolista som sattes upp i samband med mötet står 48 namn, med titlar och adresser (37 män, samt 11 kvinnor). Bland titlarna kan nämnas: Agronom, Arrendator, Byggmästare, Byråchef, Direktör, Fil.dr, Folkskollärare, Godsägare, Greve, Handlare, Ingenjör, Inspektör, Kamrer, Kantor, Kyrkoherde, Kyrkovärd, Lantbrukare, Montör, Nämndeman, Professor, Reparatör, Ryttmästare, Snickare, och Stationskarl.

I Bankeberg förberedde man sig genom att lägga om den norra växeln så att tåget från Stockholm skulle gå in på sidospåret medan tåget från Malmö skulle stoppas på huvudspåret, och sedan lyssnade man efter tåget från Malmö. När det gav ankomstsignal beordrade stationsinspektorn tjänstgörande stationskarl att gå till norra växeln. Själv väntade han vid semaforen som visade "stopp". När tåget från Malmö blev synligt i snöyran väntade han tills det var nära innan han ändrade semaforen till "kör varsamt". Vad han tyvärr inte visste var att personalen på det norrgående tåget inte fått vetskap om att tågen skulle mötas i Bankeberg utan istället försökte ta sig till Linköping fortast möjligt. Tåget höll därför alldeles för hög fart och när stationsinspektorn såg det signalerade han "varsamt" med sin lykta. Uppenbarligen noterades det av lokpersonalen som blåste upprepade bromssignaler med ångvisslan. Farten var emellertid så hög att de passerade plattformen och den norra växeln under inbromsningen. Stationsinspektorn antog att de skulle bromsa helt och sedan backa tillbaka till plattformen där han stannade. Under inbromsningen passerade dock loket stationskarlen som var på väg till den norra växeln och i farten frågade de honom om väggrindarna norr om stationen. Efter att de hade fått hans svar fortsatte de bromsa men när de stod nästan stilla ökade de plötsligt farten och fortsatte mot Linköping. Stationsinspektorn, stationskarlen och en banvakt som stod på plattformen visade alla tre "stopp" med sina lyktor medan de sprang efter tåget men det uppfattades förmodligen inte av lokpersonalen. Klockan var då ungefär 01:11.

Eriksson antogs vid Statens Järnvägar som bromsare/stationskarl år 1901 med stationeringsort Stockholm, där han avancerade till förste kontorist år 1917. Han var under åren 1918–1948 ledamot av riksdagens andra kammare representerande Stockholms stad. Åren 1937–1951 satt han i fullmäktige för Riksgäldskontoret. Han innehade ett stort antal viktiga uppdrag, såväl inom den fackliga som den politiska arbetarrörelsen och den bostadskooperativa rörelsen. Utöver riksdagsmannagärningen hade Ernst Eriksson under 40 år ytterligare statliga och kommunala uppgifter och uppdrag av vikt, därtill var han en stor ivrare för esperanto och var under många år ordförande för Sveda Laborista Esperanto Asocio, Svenska arbetaresperantoförbundet (SLEA).