Vad betyder och hur uttalas stavningsprincip
Stavningsprincip uttalas stav|nings|princip.
Ordformer och varianter av stavningsprincip
Singular
- stavningsprincip
- obestämd grundform
- stavningsprincips
- obestämd genitiv
- stavningsprincipen
- bestämd grundform
- stavningsprincipens
- bestämd genitiv
Plural
- stavningsprinciper
- obestämd grundform
- stavningsprincipers
- obestämd genitiv
- stavningsprinciperna
- bestämd grundform
- stavningsprincipernas
- bestämd genitiv
Stavningsprincip är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet stavningsprincip
Den ganska enkla morfologiska strukturen fördunklas genom diverse stavningsprinciper.
När Gustav Vasa fick makten i Sverige år 1521 fick Sverige ett starkt styre och makten fick sitt koncentrerade säte i huvudstaden Stockholm. Under kungens styre genomfördes reformationen och Sverige övergick från katolskt till protestantiskt. Detta ledde till den första översättningen av Nya testamentet till svenska år 1526 och översättningen av Bibeln år 1541. Eftersom boktryckarkonsten kommit till Sverige på 1400-talet spreds den nu svenska, religiösa texten sig snabbt över landet. Tack vare sin spridning så blev skrivsättet i den svenska bibeln en sorts mall för det svenska språket över lag. Gustav Vasas Bibels ord var i största möjliga utsträckning likstavade vilket då lade grund för en viss stavning för respektive använda ord. Dock var vissa ord stavade på olika sätt även i bibeln. Ett exempel på detta är ordet lång som även kan stavas long enligt Gustav Vasas bibel. Gustav Vasas bibel var alltså en förebild för stavning av det svenska språket men under 1600-talet blev det mer oreda igen. Tryckningsindustrin växte snabbt och förvirringen med den, förvirringen om stavning berodde nu på att tryckerierna stavade på olika sätt. För att lösa stavningsproblemet införde statsmakten under sekelskiftet till 1700-talet stavningsprinciper vilka togs ur psalmboken och Karl XII:s bibel. Principernas budskap slog inte igenom och först år 1786 togs nästa viktiga steg inom utvecklingen.
En annan vanlig hyperkorrektion vid växling från tal- till skriftspråk är att använda samma stavningsprincip för ord som i talspråket har likartat uttal, trots att orden tillhör skilda kategorier eller ordklasser och inte följer samma stavningsmönster. Detta gäller till exempel verb i supinumform ("sovit", "krupit") och neutrumböjda adjektiv ("soligt", "vänligt"), som kan leda till att principen för adjektivens stavning även tillämpas på verben. Skribenten vet om att stavningen av adjektivet "soligt" i meningen "Det är solit ute" är felaktig, men överkorrigerar och använder principen även på verb i supinum ("Jag har sovigt").
