Stekellarv Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stekellarv

1. Larverna är hos de flesta steklar masklika, fotlösa och blinda samt till färgen halvgenomskinligt vita liksom hos de flesta i mörker levande insektslarver. En helt annan egenskap visar sågsteklarnas larver, vilka i hög grad liknar fjärillarver såväl till utseende som levnadssätt. Före förpuppningen spinner många stekellarver en kokong. (källa)
2. Parasitoida steklar har ofta unika livscykler. Inom en familj, Trigonalidae, lägger honorna ägg i små fickor som de skär i kanten av blad med sitt äggläggningsrör. En larv som äter på dessa blad kan omedvetet komma att svälja några av äggen, som, när de kommer till larvens tarm, kläcks och stekellarven borrar sig sedan genom tarmväggen ut i kroppshålan. Senare söker de efter andra parasitoida larver som de attackerar och livnär sig på. När ägg av vissa trigonalider väl är i en fjärilslarv eller växtstekellarv, måste denna värd i sin tur bli fångad av en social stekel som tar sitt byte med till sitt bo matar sin avkomma med larven, Därefter kläcks trigonalidens ägg och trigonalidlarven livnär sig sedan på den sociala stekelns avkomma. Ett annat exempel är den parasitstekel som parasiterar på fjärilen Phengaris rebeli. Stekeln letar, med hjälp av luktsinnet, upp bon av myror av släktet Myrmica som redan parasiterats av fjärilens larver och lägger sina ägg i dessa larver. När väl stekellarverna kläcks kalasar de på den döda fjärilslarven. (källa)
3. Läppstekeln påträffas i regel från slutet av juni till mitten av augusti. Arten har olikt andra grävsteklar långa mundelar och kan ses besöka djupkalkade blommor som till exempel backtimjan (Thymus serpyllum), väddklint (Centaurea scabiosa) och tistlar (Cirsium spp.) för deras nektar. Det har också rapporterats att stekeln suger ur infångade flugor. Flugfångsten är dock i huvudsak förknippad med att stekelhonorna successivt förser de växande larverna med förlamade flugor. Flugstorleken ökas i takt med att stekellarven tillväxter. Mot slutet av perioden fyller honan på med ett antal flugor och förseglar boet. Larverna övervintrar efter förpuppning. Bona anläggs med en cirka 10–15 centimeter lång gång ner under markytan, gången avslutas i en bocell. I vårt nordiska klimat hinner en framgångsrik hona under sin livstid som regel bara anlägga en serie på 4-6 bon, alltid med en enda larv per bo. Inga belägg finns för att honor kan upprätthålla och proviantera flera bon samtidigt. Det rör sig alltså om en i insektssammanhang typiskt K-selekterad art som gör stora investeringar i ett mycket begränsat antal avkommor. Mot slutet av säsongen händer det att honan lämnar boaggregationen för att anlägga ett bo på större avstånd från sina tidigare bon. Det kan antas att detta beteende skapar förutsättningar för utveckling av nya aggregationer och spridning av arten till nya områden. Beteendet skapar också förutsättningar för genetisk spridning till andra befintliga subpopulationer. (källa)