Stenig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stenig

1. Grönlingen förekommer i sötvatten i större delen av Europa, från Irland (där den är inplanterad) till Ryssland, utom på den Iberiska halvön och utom på Apenninska halvön. I bräckt vatten i Östersjön finner man den i Skärgårdshavet i sydvästra Finland och även söder om Edsviken i Stockholms län. I Asien sträcker sig utbredningsområdet från Ryssland i väster till Kina i öster, men grönlingen förekommer inte i södra Asien eller i Japan. Den föredrar strömmande vatten i bäckar och åar med stenig botten. (källa)
2. Beroende på uppblandning med andra material kan gyttja benämnas lerig gyttja, siltig gyttja, kalkgyttja, dyig gyttja mm. Färgen är vanligen grön, brun eller röd och konsistensen är klibbfri och elastisk (till skillnad från dy). Om syrefria förhållanden råder under lång tid då gyttjan avsätts kan sulfidgyttja bildas, en svart starkt illaluktande jordart. När gyttjan torkas ljusnar färgen, och hårda, lätta klumpar bildas. Gyttja är en stensort som är stenig, den är väldigt hård. (källa)
3. Fyllhacka (också känd som fyllhammare) är ett mellanting mellan flohacka och korp och är lämplig för att gräva i grövre grus eller stenig mark. (källa)
4. Fågeln häckar i november till januari i kolonier på steniga klippor eller på stenig mark inte längre än en kilometer från havet. De bygger enkla bon som ofta placeras under ett utskjutande klippblock för skydd. Brokpetrellen lever i monogama förhållande. De lägger ett ägg per häckningssäsong i mitten till slutet av november som ruvas i 41-50 dygn. Båda föräldrar turas om att ruva ägget under ett flertal dagar. De försvarar sitt bo aggressivt och sprutar ut en illaluktande olja som utsöndras från magen mot sina fiender. Största hotet mot äggen och kycklingarna utgörs av labbar. Efter kläckningen värms ungen genom ruvning i ytterligare tio dagar tills det att den är stor nog att själv värmereglera effektivt. Efter skyddsperioden matar båda föräldrar ungen. Ungen blir flygduglig efter ungefär 47-57 dygn. (källa)
5. Kapris (latin: Capparis spinosa, engelska: capers, franska: câpres) är en flerårig buske som växer vilt på stenig mark i länderna runt Medelhavet. Blomkronan är 5–7 centimeter bred och kronbladen är vita. (källa)
6. Karstbildningar utvidgas med tiden genom att olika bergarter sakta löses upp av vatten med lågt pH, först stensalt, sen gips, kalksten och till slut även dolomit. Ett känt svenskt karstområde är Lummelundagrottan på Gotland men de största karstområdena i Sverige finns i Bjurälvskarsten och Torneträsk. De djupaste karstgrottorna i Sverige finns i Vadvetjåkka nationalpark. Internationellt så är Škocjangrottorna i Slovenien ett känt karstområde, dessa grottor ligger dessutom i provinsen Karst. Det är för övrigt från slaviskans krš - betydande 'stenig', 'karg' - som ordet kommit till svenskan via tyskans karst. (källa)
7. Stenig mark, torra ängar, vägrenar. (källa)
8. Löjans kropp är mer långsmal än de flesta karpfiskars, och liknar en sill. Maxlängden är cirka 25 cm och maxvikten omkring 100 g. Löjan äter små mollusker, insektslarver, maskar, små kräftdjur och växtavfall. Den leker i april maj till juni på grunt vatten (3 dm) med stenig botten. Den blir könsmogen efter tre år och lever i omkring tio år. (källa)
9. Ett moras är en svårframkomlig, stenig våtmark. Uttrycket används framför allt bildligt. (källa)