Vad betyder och hur uttalas stenkul
Stenkul uttalas sten|kul oböjligt.
Stenkul betyder (vard.).
Ordformer och varianter av stenkul
Stenkul är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet stenkul
Bergkvist har framför allt medverkat i en mängd revyer och underhållningsproduktioner, är framför allt känd genom Povel Ramels Knäppupp-revyer, där hon debuterade 1952 och medverkade till 1962. Hennes repertoar som revyartist var något kringskuren. Hon fick alltid spela bortskämda, barnsliga eller spralliga tjejer i Ramelska sångnummer som "Tänk dig en strut karameller", "Alla har vi varit små", "Livet är stenkul" och "Fnittertösen". Hon sjöng inte så starkt men hennes bortarbetade skånska gav henne ett slags gulligt uttal, vilket Knäppupp-regissören Per-Martin Hamberg karakteriserade som "sexualskrap i rösten". Hon har även spelat i revyer med Karl Gerhard och Hasse Ekman och i filmer av Ingmar Bergman, Nils Poppe, Povel Ramel och Lasse Åberg. Bland filmkomedierna ingår Tull-Bom, I dur och skur, Ratataa, Salta gubbar och sextanter och Repmånad.
Han är helt och hållet självlärd som skådespelare. Han började tidigt som tonåring med skådespelande vid Vår Teater vid Medborgarplatsen och via denna blev han uppmanad att provfilma hos SF för en roll i Vilgot Sjömans senare så kontroversiella ungdomsdrama 491. Han fick rollen som en av de sex ynglingarna i kollektivet av missanpassade tonåringar men ingen av dem fick särskilt stor uppmärksamhet efter premiären utan sextettens medlemmar överskuggades helt av andra aspekter av filmen. Han blev dock en av två från denna grupp av amatörer som sedan kom att fortsätta med skådespelandet (den andra var Stig Törnblom). Han fortsatte i det något bohemiska ungdomsfacket i ett par Jan Halldoff-filmer, Livet är stenkul (1967) och Ola och Julia (1967) och gjorde 1967 teaterdebut på Lisebergsteatern i Göteborg i Gösta Bernhards produktion av En flicka i soppan. Han uppträdde sedan i samma pjäs på Lilla Teatern i Norrköping 1968-69.
