Stickord synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas stickord

Stickord uttalas stick|ord.

Ordformer och varianter av stickord

Stickord är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet stickord

Marston inför i sina dramer alltid någon person, som fäller stickord över de andras utsvävande liv och okunnighet. Hans angrepp mot Ben Jonson besvarades av denne i Poetaster och blev början till en långvarig polemik med honom.

Under de första månaderna var Anna sängliggande. Hon var en ganska svårhanterlig patient som själv ville bestämma hur kontakten mellan henne och hennes läkare skulle utvecklas. Breuer gjorde försök att hypnotisera Anna för att göra henne mer tillgänglig, men hennes rationella hållning gjorde henne oemottaglig för suggestioner. I stället upptäckte han att hon i sina "skymningstillstånd" var hjälpt av att få stickord som hon yttrat i stunder då hennes medvetande varit klart. Hon kunde då med hjälp av stickorden gradvis erinra sig den situation då symptomet först uppkom. Delar av hennes synstörningar och skelning kunde exempelvis lösas upp då hon började kunna erinra sig ett tillfälle då hon gråtande satt vid pappans sjuksäng och han frågade henne hur mycket klockan var. För att se klockan genom tårarna måste hon föra armen nära ögonen, vilket fick klockan att verka mycket stor. Detta blev sedan ursprungssituationen bakom hennes synstörning och skelning - symptom som försvann då hon förmådde tala om vad hon upplevt.

Vid 1823 års riksdag var han bondeoppositionens erkände ledare och väckte, redan från början, stort uppseende genom sina sträva hälsningstal till de övriga stånden. I många hänseenden, särskilt genom sin energiska seghet och fyndiga talegåva, var han en god ledare. Många gånger fick han visserligen stickord för sin prunkande fraseologi, vilken alltför tydligt vittnade om främmande biträde – 1829 skrev exempelvis Carl Henrik Anckarsvärd anföranden åt honom – men ingen tvivlade på, att grundsatserna och åsikterna var hans egna.