Vad betyder och hur uttalas strejkbrytare
Strejkbrytare uttalas strejk|bryt|are.
Ordformer och varianter av strejkbrytare
Singular
- strejkbrytare
- obestämd grundform
- strejkbrytares
- obestämd genitiv
- strejkbrytaren
- bestämd grundform
- strejkbrytarens
- bestämd genitiv
Plural
- strejkbrytare
- obestämd grundform
- strejkbrytares
- obestämd genitiv
- strejkbrytarna
- bestämd grundform
- strejkbrytarnas
- bestämd genitiv
Strejkbrytare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet strejkbrytare
Inte minst i arbetsrättsliga konflikter talas ofta mer eller mindre välgrundat om provokation. Arbetsgivare kan genom att anställa strejkbrytare samtidigt provocera strejkande arbetare och få nödvändigt arbete utfört, medan arbetarna å sin sida medvetet låter sig provoceras för att höja arbetsgivarens kostnader (moraliskt, politiskt och direkt) för att ersätta dem med strejkbrytare.
Att sabot var en nedsättande term för människor på landsbygden som fortsatte att bära träskor efter det att stadsbor hade börjat använda läderskor. Arbetsgivare i Frankrike brukade under den industriella revolutionen importera dessa "sabots" till staden för att agera strejkbrytare. Landsbygdsborna, som var obekanta med den moderna fabriksutrustningen, arbetade långsamt och dåligt. De strejkande arbetarna upptäckte efter att ha återvänt till fabriken att de kunde få igenom sina krav genom att arbeta som en sabot, snarare än att gå ut i strejk.
Strejk har ända sedan fackföreningsrörelsens första tid varit arbetstagarnas yttersta stridsåtgärd i arbetskonflikter. Vid en strejk försöker de strejkande ofta att blockera arbetsplatsen så att inget eller endast begränsat arbete kan utföras där. Under fackföreningsrörelsens barndom uppkom ibland våldsamma konflikter mellan strejkande och strejkbrytare, (se till exempel Amaltheadådet), eller mellan strejkande och samhällets ordningsmakt företrädd av polis eller militär, (se till exempel Sundsvallsstrejken och Ådalshändelserna).
Strejkbryteri är arbete som pågår trots regelrätt strejk eller arbetsblockad. Kring år 1900 var strejkbryteri ett återkommande inslag i de dåvarande konflikterna mellan fackföreningar och arbetsgivare, och möttes ofta av bråk och våldsamheter från de strejkande, innan förhandlingsavtal slöts och strejkvakter infördes. Nedsättande ord för strejkbrytare är t ex guling och svartfot.
