Subjekt Synonymer Betyder Uttal

• ämne

Hur används ordet subjekt

1. I Chile har en allt starkare feministisk litteraturscen växt fram de senaste åren. Flera unga författare har fått stor uppmärksamhet för politiska romaner med kvinnliga subjekt som rör sig utanför de traditionella machostrukturerna. (källa)
2. Först efter Marco Polos upptäcktsresor ökade geografiintresset i Europa igen. De långa upptäcktsfärderna under 1500- och 1600-talet återupplivade intresset för geografin, och då främst mer detaljerade kartor, och fler teoretiska idéer. Under den så kallade upplysningstiden blev geografi en erkänd vetenskap. Geografin blev en etablerad akademisk disciplin i universiteten runt om i Europa (bland annat i Paris och Berlin). Flera geografiska föreningar bildades under 1800-talet, bland annat den franska Société de Géographie 1821, den brittiska Royal Geographical Society 1830, det ryska geografiska sällskapet 1845 och de amerikanska American Geographical Society 1851 samt National Geographic Society 1888. Flera vetenskapsmän som Immanuel Kant, Alexander von Humboldt, Carl Ritter och Paul Vidal de la Blache var delaktig i geografins utveckling från filosofisk till akademiskt subjekt. (källa)
3. I äldre svenska texter kan man stöta på personböjningssuffix också på imperativen. Suffixet -om markerade första person plural, det vill säga att uppmaningen riktade sig till en grupp individer i vilken talaren inkluderade sig själv. Former som sjungom och väntom betydde alltså vad som i dag kan uttryckas som 'Låt oss sjunga!' respektive 'Låt oss vänta!'. Ändelsen -en var livskraftig längre och markerade andra person plural, det vill säga en uppmaning till flera individer, där talaren inte inkluderade sig själv bland de uppmanade. Här används i dag samma form som för singulära subjekt. Det sammanhang i vilket en imperativfras yttras får nu förtälja om uppmaningen riktar sig till en eller flera. I ännu äldre svenska var ändelsen för imperativ andra person plural -er, till exempel sjunger, vänter (sjungen och vänten var däremot presens indikativ-ändelser). Detta levde kvar i bibelöversättningar till och med 1917 års kyrkobibel. (källa)
4. Eftersom jiddisch och högtyska har ett gemensamt ursprung liknar de båda språken varandra i grammatisk uppbyggnad. Till exempel använder jiddisch ett något förenklat fyrkasussystem och verbböjningen liknar också tyskans. Däremot avviker jiddisch syntax markant från högtyska då ordföljden tämligen strikt följer mönstret subjekt-objekt-verb. (källa)
5. Ett villkor kan klassificeras som "bidragande orsak" om det antagna villkoret föregår effekten, och om effekten ändras när orsaken ändras. Det fordrar inte att alla subjekt som har den bidragande effekten upplever effekten. Det fordrar inte att alla subjekt som inte har den bidragande orsaken kan undkomma effekten. Med andra ord, en bidragande orsak behöver inte vara varken nödvändig eller tillräcklig, men den måste vara bidragande. (källa)
6. Finita verbformer kongruensböjs i många språk efter satsens subjekt eller, mer sällan, dess objekt. Sådan verbkongruens saknas i modern svenska, men finns kvar i vissa genuina folkmål i bland annat Dalarna. (källa)
7. Traktat är en samlingsterm för skriftliga överenskommelser mellan subjekt till den internationella rätten. Olika traktat som ryms under termen är bland annat konventioner, fördrag, akter, pakter, statuter, protokoll, stadgor, konstitutioner, utbyte av ministeriella noter, "agreed minutes" och "memoranda of agreement". Subjekt till den internationella rätten som kommer i fråga är stater och internationella organisationer. Traktater mellan stater regleras i Wienkonventionen om traktaträtten från 1969. Traktater där åtminstone en part är ett annat subjekt till den internationella rätten än en stat, det vill säga en internationell organisation, regleras i den kompletterande Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer eller internationella organisationer sinsemellan av den 21 mars 1986, som är en anpassning av 1969 års konvention. Bindande traktater ska följas i enlighet med pacta sunt servanda. (källa)
8. Kopula är ett verb som nästan helt saknar semantiskt innehåll och som har en grammatisk funktion i satser för att binda ihop subjekt och predikativ. Inom grammatiken kallas det också för "bindeverb". Det vanligaste exemplet på kopula i språk är olika motsvarigheter till vara. Alla världens språk har inte kopula, som till exempel arabiskan och vissa sociolekter av amerikansk engelska. (källa)
9. Grundläggande för könsmaktsordningens idé är synen på kvinnan som sexuellt objekt snarare än subjekt i det att kvinnan föder barnen. Under graviditet och amning är kvinnan och barnet i beroendeställning till mannen. Detta fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska beroende är faktiskt och oberoende av vem som är far till barnet. Vetskap om faderskapet kräver kontroll över kvinnans hela sexualitet. Att fadern förnekar faderskap eller definierar barnet som oäkta är långsiktigt allvarligt för kvinnan och deras barn, varför kvinnor normalt anstränger sig att föda endast "äkta" barn genom sitt sätt att leva och vara. 1700-talsfilosofen David Hume ansåg att den kvinnliga dygden blygsamhet skapades av mäns behov att med säkerhet kunna fastställa att kvinnans barn var deras gemensamma. (källa)