Sulfat Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sulfat

1. Råmaterialet till en vanlig form av glasmassa består av sand (59 %), soda (18 %), dolomit (15 %), kalksten (4 %), nefelin (3 %) och sulfat (1 %). Förhållandet mellan de olika beståndsdelarna varierar beroende på vad glaset ska användas till, om det ska vara lättflytande eller "kallt", det vill säga trögflytande och lättare att jobba med, och dess övriga egenskaper. När man framställer färgat glas, kan man också tillsätta olika metalloxider, eller andra kemikalier som fosfat, selen eller guld. (källa)
2. De största lagren av egentlig guano har påträffats längs Perus kust och på öar längs denna kust. Guano är, så som den förekommer på fyndorterna, en brun, pulverformig massa, som innehåller hårda klumpar, förstenade fågelägg, sand, sten och mumifierande delar av fåglar och smådjur. Lukten är tydligt ammoniakaktig, men med en karaktäristisk bilukt. Guanon består huvudsakligen av kalcium- och magnesiumammoniumsulfat, ammoniumurat, -fosfat, -oxalat, -sulfat, -karbonat och –huminat, samt olika kalium- och natriumföreningar och växlande mängd av lera, sand och vatten. (källa)
3. Järn(II)sulfat eller järnvitriol (FeSO4) är ett vattenlösligt ämne med gröna kristaller. Det förekommer naturligt i mineralerna rozenit och melanterit. (källa)
4. En anjon är en negativt laddad jon som därmed har fler elektroner än protoner och rör sig därför mot anoden i såväl en elektrolytisk cell som i en galvanisk cell vid strömgenomgång. Till skillnad från katjoner, som nästan uteslutande är enatomiga (undantag är till exempel ammoniumjonen NH4+), så består anjoner ofta av flera atomer. Viktiga grupper av anjoner är halogenider (till exempel klorid, jodid och bromid) de negativa jonerna i vattenlösningar av sura oxider (till exempel sulfat, karbonat, vätekarbonat, fosfat) och anjoner av organiska syror (till exempel acetat). Andra exempel på anjoner är sulfid och borat. (källa)
5. Svavelsyra reagerar, enligt reaktionen ovan, med metaller för att producera vätgas (H2) och ett salt i form av metallens sulfat (MeSO4). Denna reaktion gör att metallen i fråga kan separeras ur malm, i sin sulfatform, för att sedan återskapas till den ursprungliga metallen. Denna egenskap hos svavelsyra gjorde den väldigt värdefull för metallutvinning samtidigt som den används för behandling av avloppssvatten och oljeraffinering. (källa)
6. Kopparsulfat, alternativt koppar(II)sulfat, är ett vitt salt med den kemiska beteckningen CuSO4. Kopparsulfat består av kopparjoner och sulfatjoner. Kopparsulfat kan framställas genom att låta svavelsyra reagera med koppar(II)oxid eller med kopparskrot under samtidig luftgenomblåsning. Saltet har en mycket stark benägenhet att uppta vatten varvid det bildar ett så kallat pentahydrat, CuSO4•5H2O. Som mineral kallas pentahydratet chalkantit men kan då även innehålla Fe, Zn, V, Co, Mg. (källa)
7. Malakit uppträder i Sverige i form av tunna beläggningar på eller nära kopparhaltiga sulfider som till exempel kopparkis. Malakit förekommer också som tunn beläggning – patina – på oxiderad koppar och kopparlegeringar. Denna patina kan även innehålla sulfat eller klorid. (källa)
8. Det ursprungliga skälet att tillverka ammoniumklorid var för att använda det som gödningsmedel. Det har numera ersatts med fosfat- och sulfat-baserade gödningsmedel. (källa)
9. Organiska sulfat, estrarna av svavelsyra, är starkt alkylerande. Det viktigaste är dimetylsulfat (CH3)2SO4, vars användning i Sverige kräver myndighetstillstånd. Salterna av monoförestrade sulfat av typen R-O-SO3– är dock stabila och viktiga surfaktanter. (källa)