Vad betyder och hur uttalas suspensiv
Suspensiv uttalas sus|pens|iv [-pensi´v el. -pa?si´v] -t -a.
Suspensiv betyder uppskjutande och suspensivt veto.
Ordformer och varianter av suspensiv
Suspensiv är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet suspensiv
Begreppet veto används främst i statsrättsliga sammanhang. Det används främst för en regerings rätt att hindra parlamentsbeslut. Då parlamentet är delad på två eller (såsom på den svenska ståndsförfattningens tid) flera avdelningar, kan dessa också ha vetorätt mot varandra. Vetorätten är i sådana fall suspensiv när de stridiga besluten underställs gemensam omröstning eller folkomröstning. Driven in absurdum framträdde minoritets vetorätt inom en riksförsamling i det polska liberum veto, vilket innebar att varje ledamot av det polska parlamentet hade vetorätt.
Förbundsrådet lagstiftar gemensamt med nationalrådet. Efter att nationalrådet har beslutat om ett lagförslag överlämnas det omedelbart till förbundsrådet. Beroende på lagförslagets tillämpningsområde har förbundsrådet antingen en suspensiv vetorätt, en absolut vetorätt eller ingen vetorätt alls. Mot de flesta lagstiftningsbeslut från nationalrådet har förbundsrådet möjlighet att framställa en motiverad invändning. Det innebär att lagstiftningsbeslut måste tas upp på nytt i nationalrådet, men det kan upphäva förbundsrådets invändning genom ett vidmakthållande beslut. Således förfogar förbundsrådet i de flesta fall enbart över en suspensiv vetorätt, det vill säga förbundsrådet kan bara temporärt blockera att ett lagförslag antas. Förbundsrådet har en absolut vetorätt angående lagstiftningsbeslut som skulle inskränka förbundsländernas kompetenser, lagliga bestämmelser som beträffar förbundsrådets egna rättigheter samt avtal som reglerar förbundsländernas autonoma intressesfärer. I vissa lagstiftningsbeslut av nationalrådet, framför allt sådana som rör finanser på federal nivå, saknar förbundsrådet vetorätt.
