Svartbrun Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet svartbrun

1. Gemsen igenkänns på sina korta, rakt uppåtriktade horn, vilka har spetsen böjd i krok bakåt och nedåt. Kroppslängden sträcker sig till 1,1 meter. Höjden över bogarna når upp till 75 centimeter. Vikten kan uppgå till 45 kilogram. Hornen är ca 25 centimeter långa. Pälsen är ganska tjock, och dess färg är växlande, under sommaren är den smutsigt rödbrun eller roströd med en svartbrun rand utefter ryggen och undertill ljust rödgul. Om vintern är djuret mörkbrunt eller glänsande brunsvart och på buken vit. (källa)
2. Kryddpeppar eller piment (Pimenta dioica, tidigare Pimenta officinalis) är ett städsegrönt cirka 10 meter högt träd som har sitt ursprung på Jamaica och Centralamerika och tillhör familjen myrtenväxter. Frukternas frön används som krydda i både mat och bröd. Frukten är rundad till något äggformad och grön som omogen och mörkt brun till svartbrun med en lilaktig anstrykning som mogen. Frukterna skördas omogna och får sedan torka. Jamaica är den största producenten av kryddpeppar. (källa)
3. Kungsörnen anlägger adult fjäderdräkt under det femte året. Fjäderdräkten hos den adulta fågeln varierar från svartbrun till mörkt brun med en guldbrun hjässa och nacke. De övre vingtäckarna är ljusare medan vingpennorna är i det närmaste svarta. Även ovansidan av stjärtfjädrarna är ljusare närmast stjärtbasen med en otydlig mörk bandning. Juvenila och subadulta fåglar är mer jämnbruna men har istället en mer kontrastrik vingundersida och stjärt. I alla fjäderdräkter uppvisar undersidan av stjärten en vit bas i kontrast till de svarta stjärtfjäderspetsarna. Denna vita stjärtbas är större hos de subadulta fåglarna. På samma sätt är det med den vita fläck som subadulta fåglar har vid karpalleden och som långsamt bli mindre för varje ruggning. (källa)
4. Djuret ser ut som en korsning mellan hund och tvättbjörn (det engelska namnet är också raccoon-dog, "tvättbjörnshund"). Liksom tvättbjörnen har arten en svart ansiktsmask och en spetsig nos. Mårdhunden beskrivs även som en tjock räv med korta ben. Kroppen (huvud och bål) är 30 till 67 centimeter lång (genomsnitt 58 cm) och skulderhöjden ligger runt 20 centimeter. Till detta tillkommer en 5 till 23 centimeter lång svans (genomsnitt 17 cm). Pälsen är gulbrun vid buken och sidorna och svartbrun på ryggen på grund av flera inblandade svarta hår. På andra ställen kan det finnas rödaktiga eller gråaktiga skuggor. Pälsen är under vintern tätare och tjockare men har samma färg. Vikten är mellan 2,9 och 12,5 kilogram, den högre vikten framför allt på hösten inför vintervilan. Den europeiska populationen är med en genomsnittlig vikt av ungefär 6,2 kg tyngre än den ursprungliga asiatiska populationen som oftast väger 4,5 kg. Honor är bara lite mindre och lättare än hanar. (källa)
5. Den har brett elliptiska blad, som alla (normalt 4, sällan 5–7), är samlade i en krans högt uppe på stjälken, ett kort stycke nedanför den ensamma, toppställda blomman, och blombladskransarna är alltid fyrtaliga. Man kan inte riktigt urskilja foderblad och kronblad i blommorna. Men kalkbladen är långa och smala, de fyra inre (övre) är trådsmala, och alla något vridna i en rotationsriktning och till färgen gulgröna. Ståndarknapparna är vridna i samma riktning och är till färgen gulgröna. De är utdragna till långa sylar. Pistillen är svartbrun. Bäret är gråblått. Barn kan tro att det är blåbär. Växten innehåller irriterande ämnen, som kan ge magbesvär. Rena förgiftningar är ovanliga, men om fler än fem bär förtärts bör Giftinformationscentralen kontaktas föråd. (källa)
6. Rapphönan blir 28–32 cm lång och har ett vingspann på 45–48 cm. Den adulta hanen är grå, vattrad med fina, vågiga och svarta tvärstreck. På ovansidan har den rostbrunaktiga, bredare tvärband och fläckar. Ansiktet och strupen är brungula. Kroppens sidor har stora, rödbruna tvärfläckar. Bröstet och buken är vita, det förra med en stor, hästskoformig, kastanjebrun fläck. Vingpennorna är bruna, med bleka fläckar. Stjärten ärödbrun, med de fyra mellersta pennorna spräckliga i grått och svart. Benen är ljusgrå. Den adulta honan har svarta (i stället förödbruna) tvärband på ryggen och övergumpen samt otydligare, eller ingen bröstfläck. Juvenilen är gulbrun, med bleka spolstreck på halsen, bröstet och sidorna, och svartbrun med gulaktiga och vita längdstreck på huvudet, samt har gulaktiga ben. (källa)
7. Hos röllikesläktets två nordiska arter har både mitt- och kantblommorna vit blomkrona, hos röllikan ibland rödlätt. Korgarna är ganska små, men åtminstone hos röllikan så talrika att de tätt förenade blir till en jämntoppad samling i sammansatt kvast. Anmärkningsvärt är kantblommornas ringa antal, ungefär fem stycken, och deras korta, breda form. I holken mellan blommorna finns ganska stora blomstödblad (jämför med släktet Anthemis), som har en svartbrun kant på samma sätt som holkfjällen. När frukterna mognar, växer blomfästet på längden, och de inre fjällen når över de yttre, och korgen får en gråbrun färg som gör att den påminner om en liten kotte. Fröna är aerodynamiskt formade så att de skall få ett större spridningsområde (flyger med vinden). (källa)
8. Djurens ovansida är blågrå till svartbrun. Buken och fenornas undersida är vit. (källa)