Svedjeland Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet svedjeland

1. Bröstmjölk räknades i svensk folktro som ett magiskt medel, bland annat för att förebygga eller släcka vådeld. Vid svedjebruk ska kvinnor ha kretsat kring svedjelandet och mjölkat sina bröst för att se till att elden inte spred sig till större område än avsett. Inom folkmedicin användes den för att bota ögon- och öronsjukdomar samt som smärtstillande medel. Om man tog urin från en sjuk person och blandade med modersmjölk och denna blandning löpte ihop blev den sjuke frisk, annars inte. En kvinna som tuggade på rötter från stensöta skulle enligt folktron få rikligt med bröstmjölk. (källa)
2. Träden fälls och avbränns tillsammans med ris, torv och mossa, varefter askan sprids för att tjäna som gödselmedel och markytan får en grundbearbetning (tidigare med hjälp av gaffelplog och risharv). Den så kallade brändan besås vanligen med råg och får gräsbinda sig, med eller utan insådd av gräsfrö. Svedjelandet används sedan några år till betesmark och får så småningom åter växa igen till skog. Detta eftersom nackdelen med överdriven bränning var att den ansågs utarma jorden, varför svedjebruket i praktiken fungerade främst som växelbruk och användningen var därför delvis förbjuden eller inskränkt i lag. Med skogens ökade värde kom svedjebruket i stort sett att upphöra i Sverige. (källa)
3. Namnet Kittholmen finns inskrivet på kartor från slutet av 1600-talet, då med namnet "Kythollmen", som kommer från ordet "kytland". Verbet "kytta" betyder enligt ett svenskt dialektlexikon "att bränna svedjeland, det vill säga att antända högar av ris och torv för att genom askan göda jorden". Ordet Kytland kan också jämföras med det finska ordet "kytö", på svenska 'sved(en)'. På jakobstadsdialekt används ännu begreppet "kyta" i betydelsen att något brinner eller mognar långsamt. (källa)
4. Ett forntida gravfält (kallat "Kungsbacken") norr om gården vittnar om att platsen var bebodd åtminstone sedan bronsåldern. Bränninge var en av de största och äldsta byarna i Tveta socken. Namnet betyder "svedjeland" och omnämns i skrift första gången 1364 där det talas om en Ingemund i Bränninge. (källa)