Vad betyder och hur uttalas swedenborgianism
Swedenborgianism uttalas sweden|borgi|an|ism [-is´m] -en.
Ordformer och varianter av swedenborgianism
Singular
- swedenborgianism
- obestämd grundform
- swedenborgianisms
- obestämd genitiv
- swedenborgianismen
- bestämd grundform
- swedenborgianismens
- bestämd genitiv
Swedenborgianism är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet swedenborgianism
Swedenborgianism, uppkallad efter Emanuel Swedenborg (1688–1772), är en kristen rörelse med särskilt fokus på monoteism och vikten av de tio budorden.
Swedenborg menade att hans teologi var en förnyelse av den kristna läran som stelnat dels i läran om tro allena, dels i den andliga ofrihet som katolska kyrkan påtvingat den tidens troende genom att hålla "förnuftet under trons lydnad". Grunden för swedenborgianismen hittar man i det stora verket Arcana Coelestia, eller Himmelska hemligheter, publicerat i åtta volymer från 1749 till 1756. En stor del av detta arbete tolkar 1. och 2. Mosebok. Allt som Bibeln berättar om har med människans andliga liv att göra, men parallellt relaterar det också till Jesus Kristus. Det var viktigt för Swedenborg att få fram hur Jesus Kristus stod emot alla frestelser och därmed möjliggjort ett totalt gudomliggörande av hans mänskliga natur. I Kristus är alltså Gud Människa och Människan Gud.
Under det tidiga 1800-talet ansågs många präster i Svenska kyrkan, särskilt i Skara stift, luta åt swedenborgianismen. Domprosten i Skara Anders Knös hade, troligen självständigt, utvecklat en åskådning som hade stora likheter med Swedenborgs.
