Talanglös Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet talanglös

1. En annan typ av antihjälte är figuren som ständigt går från misslyckande till misslyckande, med kortvariga framgångar. Men han ger inte upp och får en sorts framgång som hjälte genom att fortsätta kämpa. Den typen har ofta en djup optimism om sina chanser, men möter, precis som den traditionelle skurken, till slut sitt nederlag. Ett populärt exempel på den här typen är regissören Ed Wood, som i Tim Burtons film framstår som uppenbart talanglös men hans naiva entusiasm och den glädje som han ger sina medarbetare får honom att framstå som väldigt sympatisk. Se också Don Quijote. (källa)
2. Bielke som efter att ha avlagt studentexamen i Lund 1733 fått en fin juridisk utbildning med bl. a. studier i Greifswald 1741–1743, inträdde 1738 i hovtjänst och avancerade till de högre posterna. Samtidigt med sin ämbetsmannakarriär ägnade han sig åt konsten och som konstnär är han alltifrån talanglös. De tre landskapsteckningarna av Bielke som finns bevarade på Nationalmuseum visar en fin iakttagelseförmåga och en ovanlig säkerhet i handens rörelse. Det är möjligt, att dessa små sensitiva bilder är från en resa Bielke som delegerad gjorde 1743 för att avhämta Adolf Fredrik. Motiven är inte från Sverige. (källa)
3. Vid sin utgivning fick sent på jorden ett mestadels negativt och oförstående mottagande. Sten Selander skrev "jag begriper inte ett dugg det fina i kråksången". Selander irriterades av frånvaron av stora begynnelsebokstäver och traditionella skiljetecken och tyckte att de som möjligen skulle förstå dikterna hade hans "uppriktiga beundran – eller mitt uppriktiga medlidande, jag vet sannerligen själv inte riktigt vilketdera". Georg Svensson ansåg att författaren visserligen inte var talanglös, men att hans dikter liknade vackra föremål, som tappats i golvet och gått i tusen bitar och att det var en "esteticism av osundaste sort". Anders Österling visade försiktig förståelse och ansåg att Ekelöfs poesi inte borde avfärdas ty "i all sin onjutbarhet saknar den icke alls karaktär". Entusiastisk, med vissa reservationer för Ekelöfs mörka livssyn, leda och passivitet, var däremot Erik Blomberg: "Ekelöfs debut står i alla fall för mig som en av de märkligaste och intressantaste under senare år, kanske den mest personliga. Han har den äkta poesins slagruta.". (källa)