Vad betyder och hur uttalas tankebyggnad
Tankebyggnad uttalas tanke|bygg|nad.
Ordformer och varianter av tankebyggnad
Singular
- tankebyggnad
- obestämd grundform
- tankebyggnads
- obestämd genitiv
- tankebyggnaden
- bestämd grundform
- tankebyggnadens
- bestämd genitiv
Plural
- tankebyggnader
- obestämd grundform
- tankebyggnaders
- obestämd genitiv
- tankebyggnaderna
- bestämd grundform
- tankebyggnadernas
- bestämd genitiv
Tankebyggnad är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tankebyggnad
Duns Scotus var en av medeltidens skickligaste teologer. Till börden var han troligen skotte, huvudsakligen verksam i Oxford och död i Köln. Thomas av Aquino hade under 1200-talet uppfört en monumental tankebyggnad, som i sig inrymde hela samtidens teologiska och filosofiska vetande. Duns Scotus betydelse inom den kristna idéhistorien låg främst i att han gav teologin en ny inriktning och därmed förberedde den upplösning av skolastiken som ägde rum under slutet av medeltiden. Han var visserligen liksom Thomas av Aquino "realist", men han hade dock inte samma tilltro som denne till den lärda spekulationens bärkraft. Duns Scotus försökte förena Bonaventuras augustinska lära med Aristoteles filosofi, som han tolkade mer kritiskt än Thomas av Aquino. Eftersom han skattade viljan och kärleken högre än den stränga logiken, uppfattade han Gud mindre som intellekt än som outgrundlig vilja.
I Nordisk Familjebok avges följande omdöme om hans verksamhet: "L. var snarare en svärmande idealist än en revolutionär. Hans tankebyggnad är en oredig sammangyttring af filosofisk panteism och äldre religiösa traditioner (från buddismen, kristendomen o. s. v.). Inom nationalekonomien voro hans åsikter sväfvande. Han ville visserligen ej familjens och eganderättens upphäfvande, men ifrade för en ny, "socialism" eller socialistisk samhällsorganisation, som kunde tillstädja individens ohämmade utveckling." Leroux ansågs vara ledare för den "humanitära" skolan och räknade en tid många lärjungar (bland andra Lamennais och George Sand). Bland hans arbeten kan nämnas Réfutation de l'éclectisme (1839), De l'humanité, de son principe et de son avenir (2 band, 1810, 2:a upplagan 1845) och det socialfilosofiska poemet La grève de Samarez (1864).
