Vad betyder och hur uttalas teoretiker
Teoretiker uttalas teor|et|ik|er [-e´t-] -n; pl. teoretiker.
Teoretiker betyder person som sysslar med teorier o. teoretiskt arbete och äv. verklighetsfrämmande o. opraktisk person.
Ordformer och varianter av teoretiker
Singular
- teoretiker
- obestämd grundform
- teoretikers
- obestämd genitiv
- teoretikern
- bestämd grundform
- teoretikerns
- bestämd genitiv
Plural
- teoretiker
- obestämd grundform
- teoretikers
- obestämd genitiv
- teoretikerna
- bestämd grundform
- teoretikernas
- bestämd genitiv
Teoretiker är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet teoretiker
Men för det stora flertalet av diktens män har ej konsten denna allt uppslukande makt. De flesta poeter hava flera hjärtblad än poesiens, och tillvaron är för dem ej blott material för nyskapelse, för dikter och skådespel, men intressant i och för sig, som en spännande kamp att utkämpa för den praktiska deltagaren eller en spännande rebus att tyda för begrundaren. För Strindberg har livet haft båda dessa eggelser. Det var en tid, då han framför allt var agitator på torget och hans konst ett alltid passionerat, ej sällan bullersamt och smaklöst inlägg i "världsförbättrarbråket". Det har senare kommit en annan tid, då han framför allt vill vara forskare eller kanske snarare "vetenskaplig upptäckare" – yrket är vanskligt nog – och då de vetenskapliga hypotesernas berusning blivit hans ingivelse. Så gott som aldrig var han uteslutande artist, ensamt ledd av konstnärligt skaparbehov, nästan alltid i första hand undrare, frågare, motsägare, teoretiker.
Under 1920-talet började vad som än idag är en debatt, om huruvida människans gruppbeteende bör ses ur ett individuellt perspektiv eller som en del i ett större system. Trotter, Freud, Le Bon och Durkheim var några av de teoretiker som diskuterade om man i gruppsituationer kan tala om en grupp utifrån ett medvetande, en gruppkänsla. Tanken att människor i grupp har en tendens att agera på annorlunda sätt än de skulle göra individuellt. Freud kallade detta fenomen gruppsjäl med Durkheim syftar till ett kollektivt medvetande. Grupptryck, lynchmobbar etc. är några av de uttryck detta beteende kan ta sig i dess mest extrema situationer. Allport hävdar dock att det är oväsentligt att tala i termer om gruppsjäl eftersom det är ovetenskapligt. Om man istället studerar den enskilda individen kan man undvika ytligheter som gruppsjäl och liknande begrepp och således komma närmare sanningen.
Det är framför allt fyra teoretiker och en akademisk institution som brukar förknippas med traditionens uppkomst och etablering, Raymond Williams, Richard Hoggart, E.P. Thompson samt Stuart Hall, institutionen är Birmingham Centre for Contemporary Cultural Studies eller Birminghamskolan, vilken etablerades 1964 under ledning av Hoggart. Även Hall, Dick Hebdige, David Morley, Paul Willis och Angela McRobbie var verksamma där.
Teoretiker såsom Robert Lucas Jr. föreslog på 1970-talet att åtminstone några av de traditionella keynesianistiska makroekonomiska teorierna var tveksamma eftersom de inte baseras på att människor är individer. Dock har nykeynesianer presenterat mikroekonomiska modeller för att stötta sitt makroekonomiska teoretiserande. Några keynesianer har ifrågasatt idén om att mikroekonomisk grund är nödvändig om modellen ska vara analytiskt användbar.
Flera teoretiker har föreslagit att neutrinon skulle kunna ha en takyon-natur, medan andra har ifrågasatt möjligheterna.
Postkolonialistiska akademiker använder sig i regel av vetenskaplig kvalitativ metod. De ansluter sig ofta till perspektiv som delas av samhällsteoretisk postmodernism och poststrukturalism. Många postkoloniala teoretiker bygger sina analyser på en kritik av marxistisk teori, till exempel avseende vad man anser vara en teleologisk historiesyn inom delar av marxismen.
Den mest välkända definitionen kommer från Aristoteles som beskrev retoriken som "konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga". Aristoteles indelningar av retoriken fungerar än idag som utgångspunkt för många retoriska tänkare och teoretiker. Det finns emellertid ingen allmänt etablerad definition av ämnet, och flera retorikforskare hävdar att styrkan hos retoriken ligger i definitionens mångfald.
Sofistikerade positivist- och naturliga rättsteorier påminner ibland om varandra mera än vad beskrivningen ovan föreslår och de kan ha en gemensam uppfattning om vissa punkter med den andra teorin. Att identifiera en enskild teoretiker som en positivist eller en naturlig rättsteoretiker kräver ibland inblandning av ärenden såsom betoning, grad och enskilda källor för inflytelse på teoretikerns arbete.
Teoretiker på Engelska
- theorist
