Tolkningsproblem synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas tolkningsproblem

Tolkningsproblem uttalas tolk|nings|pro|blem.

Ordformer och varianter av tolkningsproblem

Tolkningsproblem är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet tolkningsproblem

Samma tolkningsproblem föreligger när det är fråga om norsk fot, dansk fot, fransk pied, preussisk Fuß etc, som alla är olika sinsemellan. När risk för feltolkning kan föreligga bör man undvika primtecknet, och i stället skriva ut ordet i bokstäver, och inte "översätta" foot (feet) med fot och så vidare.

Dialogen innehåller ett antikt resonemang om den så kallade kontraktsteorin gällande staten, som långt senare skulle diskuteras livligt. Sokrates för en hypotetisk dialog mellan sig själv och Atens lagar, där han låter sig bli övertygad av lagarna om att han är skyldig att åtlyda dem, då han hela sitt liv har följt och respekterat dem, och då de har möjliggjort för honom att leva ett bra liv. Han har till och med under hela sitt haft möjlighet att frivilligt lämna Aten om han inte varit nöjd med de lagar som råder där, men även detta har han avböjt. Detta har givit upphov till en del tolkningsproblem, då Sokrates i sitt försvarstal lovar att fortsätta sitt filosoferande även om den atenska juryn så hotar honom med dödsstraff om han inte avstår.

Muslimska lärda ser ijma som den tredje viktiga källan till islams lära. Om en situation eller ett fall inte direkt berörts i Koranen eller sunna (dvs de normerande hadith-berättelserna) anses ijma som en värdefull källa. Under det abbasidiska kalifatets höjdpunkt (750-950) ville man skapa likriktning och enhetlighet både i religionen och i rättsväsendet som under tidigare period utvecklat en mångfald av olika tolkningar och lokala traditioner. De religiöst lärda (‘ulama) studerade först de skriftliga källorna, koranen och hadithsamlingarna. Sedan bearbetade man och analyserade vad som stod i texterna. Man diskuterade enstaka ords betydelse, uppenbarelsernas orsaker och konsekvenser. Hur man skulle tackla och bedöma motsägelser i texterna osv. Som ett tredje steg mot likriktning enades man om "rätt tolkning", man "stadfäste" en tolkning som skulle gälla hädanefter. Ijma‘ är termen för enighet eller konsensus inom församlingen (umma). Tidigt uppstod frågor kring begreppet: Vilka skulle komma överens? Endast män, endast lärda, kunde analfabeter ingå etc. En grupp av invånarna i staden Kufa gjorde sin egen tolkning och räknade detta som ijma. Tolkningsproblemen hade alltså både en geografisk aspekt, och blev en demokratisk fråga om vilka som skulle få delta. Ur det teologiska perspektivet gällde det att tolka guds vilja. För att beslutet, överenskommelsen, inte skulle bli förhastad eller fel användes principen att vänta, oftast en generation, innan tolkningen slogs fast. När väl ijma fastställts är den inte möjligt att ändra. Ijma är gudomlig och kan inte undanröjas av omtolkning, eller av hadither eller koranverser som ger andra besked.