Vad betyder och hur uttalas träimpregnering
Träimpregnering uttalas trä|im|pregn|er|ing.
Ordformer och varianter av träimpregnering
Singular
- träimpregnering
- obestämd grundform
- träimpregnerings
- obestämd genitiv
- träimpregneringen
- bestämd grundform
- träimpregneringens
- bestämd genitiv
Plural
- träimpregneringar
- obestämd grundform
- träimpregneringars
- obestämd genitiv
- träimpregneringarna
- bestämd grundform
- träimpregneringarnas
- bestämd genitiv
Träimpregnering är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet träimpregnering
Arrhenius var en hängiven hembygdsforskare, med främsta intressen kring botanik och arkeologi. Hans kunnande inom arkeologin och det markkemiska området ledde till den enastående upptäckten av den värdefulla fosfatmetoden som varit till stor hjälp när man försöker spåra och ange läget för forntida boplatser. Metoden utarbetade han i det nedlagda fattighuset som låg på Kagghamras ägor. Han experimenterade även med olika former av träimpregnering, där träet värmdes upp med hjälp av överhettad ånga och sedan sänktes ned i en arseniklösning.
Krom har använts sedan 1800-talet för att garva läder, i legeringar och i ytbehandling, och det används också bland annat i rostskyddsfärg, färger, lacker, träimpregnering och rostfritt stål samt vid galvanisering. På 1980-talet begränsades krom i cement till 2 ppm i Danmark, Finland och Sverige genom krav på tillsats av järnsulfat. Begränsningen gäller i EU sedan 2005 . Kromallergi har redan minskat påtagligt hos män, och särskilt hos byggnadsarbetare i Norden.
Ämnets giftighet begränsar dess kommersiella användning, men det används sporadiskt som träimpregnering, bekämpningsmedel och industriellt rengöringsmedel för glas och metall. Det har också använts som oxidationsmedel vid framställning av anilinrött (fuksin).
Efter studentexamen 1925 blev Rennerfelt filosofie magister 1929, filosofie licentiat 1933 och filosofie doktor vid Stockholms högskola 1937. Han utförde forskningsarbeten för Svenska trämasseföreningen 1933–40, var docent och laborator i botanik vid Göteborgs högskola 1937–41, docent i botanik vid Stockholms högskola/universitet 1942–62, i mikrobiologi där 1962 samt laborator i trämykologi och virkesvård vid Skogshögskolan 1962. Han var assistent vid Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 1929–32 och försöksledare i skogsträdens svampsjukdomar vid Statens skogsforskningsinstitut från 1942. Han utförde undersökningar över svampinfektioner i slipmassa, rötor i skogsträden och träimpregnering. Han blev ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien 1958.
