Vad betyder och hur uttalas trepanation
Trepanation uttalas trepan|at|ion -en -er.
Ordformer och varianter av trepanation
Singular
- trepanation
- obestämd grundform
- trepanations
- obestämd genitiv
- trepanationen
- bestämd grundform
- trepanationens
- bestämd genitiv
Plural
- trepanationer
- obestämd grundform
- trepanationers
- obestämd genitiv
- trepanationerna
- bestämd grundform
- trepanationernas
- bestämd genitiv
Trepanation är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet trepanation
Trepanering eller trepanation (nylatin trepanatio, av trepan, ytterst av grekiska trypanon, borr) innebär att öppna ett område av kraniet. Det är en mycket gammal operationsmetod, som förekom redan under stenåldern.
Anledningen till att trepanation ursprungligen infördes är inte säker, det är dock lätt att tänka sig att det var för att släppa ut, alternativt in, andar. Men även för att lätta på trycket hos de som hade migränanfall. Det är svårt att veta om patienten fick någon hjärnsubstans bortopererad eftersom det inte finns några spår av själva hjärnan.
I det medicinska lexikon som sammanställdes av romaren Aulus Cornelius Celsus under första århundradet efter Kristus, anges trepanation som en sista utväg vid traumatiska hjärnskador. Syftet var då att låta blod och annan vätska rinna ut och därigenom minska trycket i kraniet. Celsus påpekar att de hinnor som omger hjärnan inte får skadas.
Trepanation är den äldsta ingripande kirurgiska operation man känner till. Den beskrivs av Hippokrates och ingående av Celsus. I Danmark har den, såsom trepanerade skallar visar, säkert utförts under stenåldern.
Det är svårare att konstatera trepanation då ingen läkning skett och patienten dött strax efter trepanationen. Ett kranium från Vagnhärad i Södermanland visar dock tecken på trepanation med tidig dödärefter.
Gustaf Retzius, "Om trepanation af hufvudskålen såsom folksed i forna och nyare tider" (i "Ymer", 1901, s. 11 ff.).
