Vad betyder och hur uttalas träfigur
Träfigur uttalas trä|fig|ur.
Ordformer och varianter av träfigur
Singular
- träfigur
- obestämd grundform
- träfigurs
- obestämd genitiv
- träfiguren
- bestämd grundform
- träfigurens
- bestämd genitiv
Plural
- träfigurer
- obestämd grundform
- träfigurers
- obestämd genitiv
- träfigurerna
- bestämd grundform
- träfigurernas
- bestämd genitiv
Träfigur är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet träfigur
Sejte, även seite från nordsamiskans sieidi, är hos samer ett kultobjekt, vanligen en sten med ovanlig form. Sejtar fanns ute i naturen på bestämda heliga platser, exempelvis vid sjö- eller älvstränder eller uppe på fjället. Ordet sejte har även kommit att användas om heliga klippor eller träfigurer som genomgått viss bearbetning. Sejten var en symbol för den gudomliga makt som härskade över de naturresurser som människan behövde för sin överlevnad. Samer offrade delar av sin fångst vid sejten för att få en lyckosam jakt eller fiskfångst även i framtiden. En av offerplatserna hette Trommeskaret (Goavddesgurra). Den ligger vid Storfossen Camping.
Blotet består dels av en blotceremoni, dels av ett blotgille (ibland sammanfaller de). Deltagarna samlas vid en blotplats (ett vi eller en harg) och genomför blotet gemensamt. Oftast är blotplatsen naturnära placerad under bar himmel. Ibland finns uppställda gudastöttor (träfigurer eller liknande som representerar olika gudar). En gode eller gydja leder ofta blotet. Oftast står deltagarna i en ring eller halvcirkel. I blotceremonin kan flera olika delar ingå, inkallning/inbjudan av makter, gudar och rådare, tvagning, skålande och gemensamt drickande, gemensamt eller privat blotande av mat eller dryck. Blotgåvorna ställs vid viet eller läggs i en eld.
Året 922 beskrev den arabiske krönikören, resenären och författaren Ibn Fadhlan en nordisk offerceremoni vid floden Volga. Nordbon tog med sig bröd, kött, lök, mjölk och rusdryck till en upprest, hög trästolpe med ett inskuret människoliknande ansikte. Runt stolpen stod små träfigurer och utanför dessa höga trästolpar. Nordbon kastade sig ner på jorden framför den stora figuren och bad om god handel. De små figurerna kallade han "vår herres hustrur, döttrar och söner" vilka han bad att de skulle frambära hans böner. Blev bönen hörd lät nordbon slakta ett antal djur. En del av köttet skänktes bort, det andra kastades mellan den höga trästolpen och de lägre stolparna medan däremot huvudena hängdes upp.
