Träsnitt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet träsnitt

1. En grafiker är en konstnär som framställer grafik, det vill säga etsade, graverade eller skurna (träsnitt eller linoleumsnitt) mallar för framställning av tavlor genom en grafisk tryckprocess i serier om ett hundratal till enstaka tusental. (källa)
2. Användandet av jaktsignaler beskrevs redan av Hardouin, seigneur de Fontaines-Guérin, från Anjou 1394 i verket, Trésoire de Vénerie. Här beskrivs 14 olika hornsignaler som illustreras med ett träsnitt där dessa beskrivs med ett system av fyllda och ofyllda rektanglar. Härigenom kan man få en tämligen god uppfattning om hur jägare i södra Frankrike signalerade till varandra under medeltiden. Hardoin ville sprida de signaler han hade lärt sig av mästaren Guilleme du Pont. (källa)
3. Japanpapper/washi är ett starkt, hållbart och ofta mycket tunt papper. Det anses också vara estetiskt tilltalande. Det har därför traditionellt kunnat användas på många sätt i Japan, för böcker, dokument, kalligrafi, träsnitt, sedlar, heminredning, kläder, ceremonier i tempel och tehus, gåvor och omslag till gåvor, origami och mycket annat. (källa)
4. Kistebrev (även julark, julbrev, julpapper eller kistbrev) var enkelt utförda och billiga ettbladstryck som satt fastlimmade under kistlocket eller användes som väggdekorationer. Kistebrev var mycket populära i Skandinavien från cirka 1700 till 1850. Under denna period massproducerades de för att brukas som dekoration, i folkbildnings-, propaganda- och underhållningssyfte för allmogen. Kistebreven var oftast svartvita träsnitt som handkolorerats. De bestod av en eller flera bilder med förklarande text på prosa eller vers. Motiven var gärna naivistiska, förenklade och dekorativa med ramomfattningar och ornament. De kunde skildra bibliska, historiska scener eller porträtt, och innehålla allegoriska, satiriska, äventyrliga, sedelärande eller vardagliga framställningar. Många av motiven från kistebreven är kända över hela Europa och kopierades och förvanskades för att passa de lokala förhållandena. Kistebrev var vanligast i Sverige och Danmark som hade en stor egenproduktion, men hade inte samma spridning i Norge. (källa)
5. Den första kokboken man känner till är De re coquinaria, skriven av romaren Caelius på 200-talet e.Kr. på beställning åt den berömde finsmakaren Apicius. Den i Tyskland författade Kuchenmeistery trycktes 1485, och är en av de äldsta tryckta kokböckerna. Under 1500-talet blev sedan kokböcker allt vanligare, ofta illustrerade med träsnitt. (källa)
6. Flinta, Gustaf, Handledning i korgflätning för slöjdskolor och enskilde jemte en kort anvisning om pilodling, bearb. efter N.C. Rom m.fl. Med 27 träsnitt, Stockholm, 1881, LIBRIS-id 2646569. (källa)
7. Enligt Anime News Network Encyclopedia myntades ordet "manga" av Katsushika Hokusai och andra 1800-talskonstnärer som arbetade i träsnitt (ukiyo-e) för utgivningen av bildsamlingar innehållande skämtteckningar. Men enligt professorn i japanska och japansk kultur vid Stockholms universitet, Jaqueline Berndt , har historiker som Hosokibara och Mizushima visat på betydligt tidigare exempel på användning av ordet "manga". (källa)
8. Enligt en del källor sattes det första tryckta anslaget upp i England 1477 av en herre vid namn William Caxton. Men inget säger att ett anslag, en kungörelser eller om man kallar det affisch måste vara tryckt så affischliknande anslag har säkert funnits ännu tidigare. Den tryckta affischen var sig ganska lik under flera hundra år. Texten sattes i boktryck och eventuella illustrationer eller dekorationer infördes från gravyrer. Först under 1800-talets senare del, närmare bestämt 1866, anses den moderna affischen ha blivit född. Fransmannen Jules Cherét satte då för första gången upp affischer i Paris framställda med färglitografisk teknik. Tillsammans med bl. a. Henri Toulouse-Lautrec skapades sedan de klassiska "La belle epoque"-affischerna. Men även jugendstilen, med t.ex. Hans Hollweins av träsnittet inspirerade yta, bidrog tidigt till utvecklingen på den konstnärliga fronten. (källa)
9. 1667 bildades på Magnus Gabriel de la Gardies initiativ Antikvitetskollegiet i Uppsala till vilket knöts många tidens lärde. Den drivande kraften blev dock kollegiets sekreterare Johan Hadorph, som bl.a. tog initiativ till landets första fornminnesinventering, de s.k. Rannsakningar efter antikviteter, där särskilt runstenar uppmärksammades. Under Hadorphs ledning företogs också årliga resor runt om i landet för att avbilda kyrkor, fornlämningar och företrädesvis runstenar. På detta sätt blev långt mer än 1000 av landets runstenar avritade och träsnitt framställdes för en kommande publicering. Av det planerade verket hann Hadorph själv bara publicera Färentuna Häradz Runstenar, som utkom 1680. (källa)
10. trästock – som vid träsnitt. (källa)