Vad betyder och hur uttalas trösk
Trösk uttalas trösk -en -ar.
Trösk betyder (prov.) maskin för tröskning och säd som tröskats.
Ordformer och varianter av trösk
Singular
- trösk
- obestämd grundform
- trösks
- obestämd genitiv
- trösken
- bestämd grundform
- tröskens
- bestämd genitiv
Plural
- tröskar
- obestämd grundform
- tröskars
- obestämd genitiv
- tröskarna
- bestämd grundform
- tröskarnas
- bestämd genitiv
Trösk är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet trösk
Bönderna arbetade inomhus i stora sädeslador där de skilde agnarna från sädeskornen. Tröskarna slängde slagan över huvudet och lät den taktmässigt slå på säden som låg utbredd på loggolvet. Verktyget kan ha använts i Västeuropa redan kring tiden för början av vår tideräkning men kom inte till Norden förrän i början av 1000-talet. (Se Tröskning).
I utvecklade områden sker den mesta tröskningen mekaniskt, vanligen i form av en skördetröska, som skördar, tröskar och vindsiktar säden på fältet.
Närheten till Kvarnberget gjorde att kvarnstenshuggning för Grimsåkers by i äldre tider var ett viktigt näringsfång. Något ha de äldsta i byn kunnat berätta om kvarnstenshuggningen. Tors Anders har berättat följande: "Man hade i Kvarnberget små stugor med lavar runt väggarna att ligga på. Man flyttade upp till dessa, när man skulle till att bryta kvarnstenar. När man gjort ifrån sig på hösten med trösken, bar det av upp till gruvorna. Där sprängde man lös blocken med krut. Så hackade man till de stora kvarnstenarna på platsen och drog hem dem på lissdröjor. De, som skulle ha ett par kvarnstenar, fick sedan hämta dem i gården hos någon kvarnbergsgubbe, som brukade ha dem uppställda runt om väggarna kring husen. Han tog mot skriftliga beställningar, och det kom folk långväga ifrån och hämtade sina stenar hem, medan vinterföret var. Smärre block togos hem och hackades till hemmakvarnstenar. Där förr Tjurjersgården låg, vittna ännu skärvhögar om, att ägaren varit kvarnbergsgubbe.".
