Vad betyder och hur uttalas tumning
Tumning uttalas tum|ning.
Ordformer och varianter av tumning
Singular
- tumning
- obestämd grundform
- tumnings
- obestämd genitiv
- tumningen
- bestämd grundform
- tumningens
- bestämd genitiv
Tumning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tumning
Det europeiska namnet snörkeramisk kultur återspeglar den centrala roll keramiken spelat hos dessa grupper, så även i Sverige. I en majoritet av gravarna, både för män och kvinnor, har en eller ett par små skålformade bägare inkluderats. Skärvor av dessa kärl återfinns också på boplatserna, vilka dock är anmärkningsvärt få och betydligt färre än antalet gravar, vilket föranleder frågan om keramikkärl har använts i hushållen eller om de enbart har använts vid riter och ceremonier såsom vid gravläggning. De representerar en helt ny keramisk tradition med tunna kärlväggar uppbyggda med tumning och leran är magrad med "chamotte", d.v.s. krossad bränd lera/keramik. Denna teknik skiljer sig totalt från det som är känt inom trattbägarkulturen, eller den föregående kulturen. De tidiga kärlen är främst snörornerade, men längre fram i perioden blir det vanligast med tandad kamstämpel som trycks in för att skapa vinkellinjer och vinkelband.
Den är en klassisk förväxlingssvamp till Föränderlig tofsskivling, och det krävs mycket övning för att kunna skilja de båda svamparna åt. Man ser den tydliga skillnaden att gifthätting har en fot som är täckt av tunna lodräta vita fibrer som försvinner vid tumning, medan föränderlig tofsskivling har bruna utstående fjäll på foten nedanför ringen. Gifthätting har även svagt mjölaktig doft, medan föränderlig tofsskivling doftar mer angenämt.
Skogsägarna längs flottlederna transporterade ut virke, sågtimmer och massaved till vattendragen. Under vårarna flottades virket ned till industrierna vid kusten. Betalning för virket fick skogsägarna efter inmätning: "tumning". Inmätningen skedde vid leveransplatsen, oftast vinterisen på vattendraget. Med den metoden gick det ju minst ett halvår mellan inmätning och upparbetning vid industrin. Under den ekonomiska krisen efter första världskriget sjönk virkespriser och arbetslöner. Virkesleverantörerna ansåg sig få allt för låga priser och tummarna fick låga löner. Några kom överens om att redovisa virke som inte fanns och dela på virkeslikviden. Det gick bra och fler leverantörer och tummare anslöt sig till idén. Det påstås att det redovisades virkesleveranser på flottleder som fortfarande inte återfunnits i terrängen. Med tiden blev svinnet så stort att industrierna började ana att något måste vara fel. Efter undersökningar kom sanningen fram och en av åtgärderna blev att se till att tummare och leverantör inte fick vara bekanta. Dessutom skärptes kontrollen på leveransplatserna.
