Vad betyder och hur uttalas tvetalan
Tvetalan uttalas tve|tal|an.
Tvetalan betyder självmotsägelse.
Ordformer och varianter av tvetalan
Singular
- tvetalan
- obestämd grundform
- tvetalans
- obestämd genitiv
- tvetalan
- bestämd grundform
- tvetalans
- bestämd genitiv
Tvetalan är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tvetalan
Kyrkoherden i Gävle, Petrus Fontelius, var en känd motståndare till häxprocesserna. Han hade vägrat att i sin kyrka uppläsa den häxbön som alla kyrkor i Sverige hade ålagts att hålla sedan häxjakten brutit ut i landet. Han hade också vägrat att ta emot några som helst anklagelser om häxeri, och sagt att de barn som påstod sig bli bortförda borde bli slagna med ris för sina lögner. Han hade år 1673 misskrediterat några barnvittnen i en häxprocess i Valbo socken, där han beslog två djäknar med tvetalan och friade två kvinnor. Fontelius hade varit medlem i Rosenhanes kommission och blivit kritisk mot häxjakten under processen i Bollnäs.
De frikända kvinnorna kunde på grund av fysiska men efter tortyren inte arbeta, och de var också utstötta i bygden efter anklagelserna. Cathérine Charlotte De la Gardie tog sig an den åtalades sak och såg till att de fick en advokat, advokatfiskal Risberg, och en ny rättslig prövning. Hon fick hjälp av landshövding von Hauswolff, som förhörde de misstänkta med hjälp av några unga präster och såg sedan till att Svea Hovrätt fick kännedom om saken och att en utredning tillsattes. Advokatfiskal Alexander Morath rapporterade: "Enbart på grund av en av helt barnsliga orimligheter sammansatt, samt med mycken tvetalan fylld berättelse av en ung tjänstegosse, äro flera både yngre och äldre kvinnor vornde såsom trollkonor ställda under en besynnerlig rannsakning, genast oförvunne häktade och sedan pinade genom flera mot själva mänskligheten stridande påfund." De La Gardie gav dem ekonomisk kompensation och försörjning på sin egen bekostnad. Genom hennes kontakter togs frågan upp i Riddarhuset 1761, som lade fram frågan för Hovrätten. När saken, som länge varit en lokal angelägenhet, blev känd ute i landet väckte den stor uppmärksamhet och stort ogillande i upplysta kretsar.
