Tändning synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas tändning

Tändning uttalas tänd|ning.

Ordformer och varianter av tändning

Tändning är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet tändning

Men gasverkens framgång och dominans skulle inte bli bestående. Kring sekelskiftet växte konkurrensen från fotogenlampan och den elektriska glödlampan. Under 1870- och 1880-talen hade fotogenlamporna blivit billigare i drift än gaslamporna och de krävde heller inga investeringar i rörledningar. Rationellare tillverkning gjorde också att priset på fotogen sjönk från 20 öre per liter 1885 till 14 öre per liter vid sekelskiftet. Elektriciteten var ett ännu större hot och i många städer bromsades elintroduktionen medvetet för att skydda gasen. Men elljusets fördelar, bekvämligheten vid tändning och släckning och att man slapp öppen låga, ledde till att privatabonnenterna snabbt gick över till el och 1910-talet blev elljusets genombrottsdecennium. Nya energisnålare metalltrådslampor sänkte driftskostnaden för el med femtio procent och kolbrist under första världskriget tredubblade gaspriset. Även fotogenpriset höjdes och snart stod det elektriska ljuset som segrare. Som gatubelysning dröjde sig gasljuset dock kvar. Men vid slutet av 1930-talet hade bara tolv städer fler än 200 gatlyktor. Andra världskrigets bränsleprisökningar betydde slutet också för dem.

En föregångare till geväret var den "lätta" hakebössan, halvhaken eller haken, (15–20 kg) som förekom i slutet av 1400-talet. På grund av vapnets vikt var man tvungen att ha särskilt skjutstöd. Under 1500-talet gjordes vapnet lättare och en avfyrningsmekanism (luntlås och senare hjullås) infördes. Haken kallades nu musköt men var fortfarande så tung att man måste använda en "gaffelkäpp" som stöd under pipan. Under 1600-talet gjordes musköten allt lättare så att de kunde användas utan gaffel. Då man omkr. 1700 allmänt införde bajonetter, utrustades musköterna med sådana liksom också med flintlås och man började kalla musköten gevär. Under 1810-talet och framåt började flintlåset successivt ersättas av slaglåset som gav säkrare tändning även i fuktigt väder då flintlåset ofta klickade, slaglåset gav också en snabbare tändning av drivladdningen i pipan.

En teknisk tillämpning av gnistan är tändsystemet i en förbränningsmotor. En annan är tändningen av olika former av tändare.

Visning av tiden kan göras antingen analogt med urtavla och visare eller digitalt med siffror på en teckenruta. I tidiga kvartsur skedde detta med grupper av små lysdioder, som var ganska energikrävande. De var därför normalt avstängda, och krävde manuell tändning med hjälp av en knapp på urets kant, när man ville avläsa tiden. Dioderna slocknade automatiskt efter några få sekunder. Modernare ur är utförda med LCD-teknik (Liquid Crystal Display, visning med flytande kristaller). Dessa förbrukar så lite energi att de kan vara permanent inkopplade. Nackdelen med LCD är att de kräver yttre belysning för att synas i mörker. För att man ska kunna avläsa tiden även när det är mörkt finns det på vissa klockor en knapp som tänder en liten LED-lampa som lyser upp siffrorna.

Professionella pyrotekniska pjäser för scenbruk är i huvudsak elektriskt styrda. I pjäsen sitter en tändare som består av en glödtråd med en liten pyroteknisk sats, eller en ledande massa, som upphettas och antänds. Vanligen behövs cirka 0,5–1 W för att utlösa eltändaren. Ett fåtal pjäser är i stället gjorda för att kunna antändas med stubin eller på annat sätt. Eltändningen gör att pyroteknikern/fyrverkaren kan styra avfyrning av pjäserna på avstånd samt med högre precision än vid manuell tändning.

Metoden att fastställa nytändningen byggde på antagandet av 235 synodiska månader omfattade samma tidsrymd som 19 kalenderår. Så är dock inte fallet, över en period på 1000 år försköt sig nymånens tändning 3-4 dagar. Redan på 1500-talet var detta känt, men så länge man kände till missvisningen gick det bra att använda de gamla runstavarna. De nytillverkade runstavarna som tillverkades efter 1690 kom att ha "rättade gyllental", för att korrigera avvikelsen. Medan runstavar från före 1690 inleddes med th-runan inledde senare runstavar med belgthor-runan.

Bensin och andra petroleumprodukter (fotogen var ett vanligt bränsle under tändarnas barndom) kom tidigt i produktion, de ger en säker tändning men också besvärande doft eftersom bränslet konstant avdunstar.

Ottomotorn skiljer sig från dieselmotorn i det att dieselmotorns tändning av cylindergasen sker genom att ren luft upphettas genom kompression och bränslet sprutas in vid optimalt tidpunkt och då självantänds. När dieselmotorn är kall kan dock ett glödstift hjälpa till med antändningen.

Tändning på Engelska

ignition