Tågvirke Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tågvirke

1. Hampasorter som primärt används för sina fibrers skull karaktäriseras av långa stjälkar och klent grenverk. En av dessa högväxande varianter kallas Futura. Efterfrågan på dessa fibrer har de senaste decennierna ökat, bland annat då man tagit fram nya beredningsmetoder, som även gör fibrerna lämpliga för textilindustri. Ur växtens frön kan man utvinna hampolja, vilken kan användas vid framställning av matolja, smörjmedel, tvål, schampo, och som bränsle. Hampa är även intressant som biobränsle i form av briketter och som möjlig snabbväxande råvara i etanolframställning från cellulosa. Hampafibrer hålls fortfarande för att vara starka och tåliga. En av nackdelarna med tågvirke av hampa att hampan är känslig föröta och måste behandlas med tjära. Den kallas då drevgarn. Hampans känslighet gjorde att hampan fick konkurrens av bland annat manilla, som är en helt annan växt även om den ibland kallats för manilahampa (eller manillahampa). Frukten är en liten nöt som kallas hampafrö. Fågelfrö i olika blandningar som köps i dagligvaruhandeln innehåller ofta frön från industrihampa med mindre än 0,2 procent tetrahydrocannabinol (THC). (källa)
2. Tågvirke – ett samlingsnamn för olika typer av längre sammanhängande knippen tvinnade, mer sällan flätade, fibrer, som t.ex. rep, linor och trossar. (källa)
3. Enheten finns noterad i svensk skrift sedan 1776, och den har fått sitt namn efter längden på ett skepps ankarkabel under segelfartygens tid. En kabellängd utgick från längden på tågvirke, vilket var den grövre, kabelslagna ankartrossen. Längdenheten har använts i olika länder och på olika språk, tidigare ofta med olika längder. Inom USA:s flotta motsvarade det 120 famnar (219 meter), medan det i Sverige motsvarade endast 100 famnar (178 meter). När Frankrike och Spanien införde metersystemet, standardiserade de längden till (ungefär) 200 meter. Samtidigt höll Portugal kvar vid motsvarande 258 meter, Nederländerna 225 meter och Ryssland 183 meter. (källa)
4. Kaus (uttal: ) är en förstärkning av metall eller plast som läggs in i splitsade ögon av tågvirke eller vajer för att skydda mot nötning. Den består av en halvcirkelformad profil anpassad för repets diameter som böjts till droppform. Förr användes även trä (pockenholtz) för tillverkning av kaus. (källa)
5. Till en början var klipperskeppen överlägsna ångfartygen, men allteftersom ångtekniken utvecklades och förfinades, fick segelfartygen se sig besegrade. Den här utvecklingen ledde till att besättningarna slimmades ombord på segelfartygen och att mycket av riggens tågvirke byttes mot vajer. På ångfartygen fanns en liten eller ingen rigg alls och på så sätt började knopslagartraditionen dö ut. (källa)
6. Knut – en anordning använd för att sammanfoga till exempel tågvirke, se knop. (källa)
7. Käringknut är den vanligaste benämningen på en knop bestående av två enkla överhandsknopar som är lagda på varandra. Käringknuten är en felaktig variant av råbandsknopen, där tamparna inte löper ut på samma sida ur öglorna. Åtminstone på glattare tågvirke etc har den sämre säkerhet än råbandsknopen (käringknuten "glider"). På många material är den svår att lösa upp om den dragits åt hårt. (källa)
8. Mantåget på en båt är det tågvirke (lina, rep) som är uppsatt längs båtens kanter för att förhindra att ombordvarande vid hårt väder faller över bord eller ner i större luckor. Mantåget är normalt fästat i mantågsstöttor som är förankrade i båtens däck. (källa)
9. Märlspiken är inte att förväxla med splitsnålen, som är vanligt använd vid splitsning av tågvirke. Splitsnålen består vanligen av en böjd plåt som bildar en i längdriktningen "halverad kon" och upptill en avslutning i trä. (källa)
10. Platting är benämning på band eller matta som tillverkas för hand genom flätning av kabelgarn ur uppslaget tågvirke. I segelfartygen användes platting som sejsningar och för inklädning av riggdetaljer till skydd mot slitage. Metoden kan ännu förekomma vid hobbytillverkning av t. ex. mattor. (källa)