Vad betyder och hur uttalas underhållningsroman
Underhållningsroman uttalas under|håll|nings|rom|an.
Ordformer och varianter av underhållningsroman
Singular
- underhållningsroman
- obestämd grundform
- underhållningsromans
- obestämd genitiv
- underhållningsromanen
- bestämd grundform
- underhållningsromanens
- bestämd genitiv
Plural
- underhållningsromaner
- obestämd grundform
- underhållningsromaners
- obestämd genitiv
- underhållningsromanerna
- bestämd grundform
- underhållningsromanernas
- bestämd genitiv
Underhållningsroman är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet underhållningsroman
Adelheid Natalia Augusta Nisbeth, född den 10 mars 1842 i Göteborg, död den 5 februari 1927 i Kalmar, var en svensk översättare. Nisbeth var under åren 1902–1924 verksam som översättare av ungdomsböcker och underhållningsromaner från franska, engelska, tyska och danska.
Föräldrar var kaplanen Henrik Ongelin och Anna Lovisa Kjellin, men hon blev tidigt faderlös och fick sin utbildning vid Svenska fruntimmersskolan i Helsingfors och Konstföreningens ritskola. Ongelin var därefter anställd som senatskopist, men slutade 1882 för att ägna sig åt författarskap. Hon hade redan 1872 debuterat med den dramatiska dikten Helmi, vars romantiska handling utspelas på 1100-talet under det första korståget. Hennes fortsatta författarskap innefattar omfattande underhållningsromaner av enklaste slag, som de i Stockholm utgivna Ödets dom och Den gamla fyrbåkens hemlighet. I Finland utgav hon noveller, i vilka hon kräver rätt för kvinnan att utbilda sig och förvärvsarbeta. Hon ansåg också att kvinnan inte bara behöver kunna försörja sig själv, utan vid behov också sin man, och att kravet på sexuell oerfarenhet vid giftermålet skall gälla både man och kvinna. Hon skrev även pamfletter om sedlighet och nykterhet. .
Kringresande försäljare av böcker eller tidningar, ibland även av andra varor. Den här betydelsen finns belagd i svensk skrift sedan 1801. I äldre tid kunde bokförsäljning vid dörren kallas för kolportage. Begreppet kolportageroman kom att betyda "dålig underhållningsroman".
Hon skrev även romaner, först under pseudonymen Katherind van Goeben, men senare under eget namn: "... underhållningsromaner, som gärna förenade sociala motiv med romantiserande drag".. De översättningar hon gjorde under 1960- och 1970-talet var också underhållningsböcker av enklare slag.
