Underkuva Synonymer Betyder Uttal

• förslava
• förtrycka
• undertrycka

Hur används ordet underkuva

1. Alboin efterlämnade ingen son och, så vitt man kan finna, inte ens någon som med arvsrätt kunde ta tronen i besittning. Därför trängde hertigarna sig fram, tills en av de främsta bland dem, Klef, genom allmänt val upphöjdes till kung (573–575) i Pavia. När han efter ett och ett halvt år dödades av en slav efterlämnade han endast en omyndig son. Då efter forngermansk åskådning en omyndig inte var berättigad till tronen, och hertigarnas anspråk inte medgav riksföreståndarskap, blev landet utan regering i tio år, en tid som de 35 (36) hertigliga stordignitärerna begagnade till egen fördel. Romarna försökte år 576 återta Italien men slogs tillbaka av langobarderna, som även underkuvade kung Kildebert i den austrasiska delen av Frankerriket. Langobarderriket var dock splittrat i en mängd grevskap. Vid slutet av 580-talet slöt östromarna och frankerna ett förbund mot langobarderna men dessa enade sig under sin kung Autari och slog tillbaka fienden samt lade nya områden i Italien under sig. (källa)
2. Planeten Athshe håller på att koloniseras, och man har döpt den till Nya Tahiti, dels för att den besitter många paradisiska egenskaper, men också för att locka nybyggare, främst kvinnor och familjer, som det råder brist på. Kapten Davidson är ett energiknippe som basar för pioniärtrupperna, och han har raskt underkuvat några exemplar av ursprungsbefolkningen till husslavar för att slippa befatta sig med rutinarbete i sitt hem. Ursprungsbefolkningen, som han kallar "kritter",utgörs av småväxta humanoider med grönaktig päls. Ingenting kan stå i vägen för Davidson och hans schaktbladstraktorer då de röjer odlingsmark, men hela planeten utom haven är täckt av en tät skog. (källa)
3. Överste Joll återvänder därpå triumferande från ödemarken med flera barbariska fångar, som han torterar öppet. Folksamlingen uppmuntras att delta i tortyren, men borgmästaren störtar fram för att stoppa dem. Han underkuvas emellertid, och en grupp soldater fångar in honom. De hänger upp honom i armarna, vilket får honom att till fullo inse imperialismens våld. Soldaterna låter borgmästaren, vars mod har krossats, vandra omkring fritt i staden, eftersom de vet att han inte har någonstans att gå. Dessutom utgör han inte ett hot mot deras uppdrag. När vintern anländer och deras kampanj mot barbarerna misslyckas överger dock soldaterna staden. Borgmästaren försöker konfrontera Joll under den sista resan tillbaka från det vilda, men översten vägrar tala med honom. Joll flyr snabbt området tillsammans med de sista soldaterna. Även flera av invånarna flyr, eftersom de tror att barbarerna snart tänker invadera. Borgmästaren uppmuntrar de som stannar kvar att leva sina vanliga liv och förbereda sig för vintern. När den första snön lägger sig över staden har barbarerna ännu inte synts till. (källa)
4. Redan i början av 200-talet anlände de första goterna till Svarta havet, efterföljda av gepider och heruler. Goternas förtrupp begav sig snart därifrån och bosatte sig vid Donaus mynning, och denna stam var de senare så ryktbara visigoterna. Goterna och herulerna anföll sedan Romarriket både till lands och till sjöss ett flertal gånger och försökte erövra Konstantinopel, Aten m.fl. Deras anfallande flottor "räknade ofta så många fartyg att de mer kunde betraktas som flytande kungariken än som sjörövareskader". År 268 kommer främst herulerna tillbaka men besegras av kejsar Claudius II, och sammanlagt stupar drygt 100 000 goter, varefter Moesien och Thracien åter blir romerska besittningar. Sedan Dacien (motsvarande ett område som utgör nuvarande östra Ungern, Moldavien, stora delar av Rumänien och de nordligaste delarna av Serbien och Bulgarien) givits åt goterna, lyckades ostrogoterna småningom underkuva en mängd germanska, slaviska och finskugriska folk norr om Donau, så att de under Ermanarik (av amalernas ätt) efter år 350 slutligen kanske kom att härska ända upp mot Östersjön. Ermanariks stora, men löst hopfogade välde störtade emellertid samman vid hunnernas anstormande 375, och ostrogoterna blev själva lydfolk under dessa, tidvis med, tidvis utan egna kungar. Efter hunnerkonungen Attilas tåg till Gallien, vid vilket ostrogoterna måste medverka, lösgjorde de sig emellertid från det hunniska oket och fick såsom romerska foederati (bundsförvanter) slå sig ned i Pannonia (västra Ungern). (källa)
5. Efter att Persien underkuvats av araberna (650) följde åter en nästan litteraturlös period på över 200 år, varefter nypersiskan som skrivs med arabiska bokstäver uppstår med Hanzala Badghisi, Rudagi, Balami och Ferdousi. Nypersiskan har behållit ungefär samma grammatiska formbyggnad sedan dess. (källa)
6. Efter Greklands underkuvande av romarna frigjordes Lakoniens övriga städer från beroendet av Sparta och sammanslöt sig för en tid under romersk överhöghet till ett förbund under namn av eleuthero-lakones ("fria lakoner"). Under följande tidevarv delade Lakonien det övriga Peloponnesos öden under bysantinskt, frankiskt och slutligen osmanskt välde. (källa)
7. Frans Hals väcker genom sitt otvungna måleri ett nytt intresse för skildrandet av den alldagliga verkligheten och dess måleriska skönhet. Karakterisering med djupare, mera förandligad innebörd är kärnan i Rembrandts konst. Rembrandt är en viktig person inom konstens historia. Rembrandts konst reflekterar nyanser från de flesta dåtida holländska konstnärerna. Det holländska måleriets blomstringsskede motsvarar landets politiska storhetstid. 1600-talets slut betecknar dess gradvisa förfall och underkuvande under fransk smak. Måleriet i Italien och Nederländerna företer en oavbruten utveckling från medeltiden till slutet av 1600-talet. (källa)
8. De första feniciska städerna uppstod under det tredje årtusendet f.Kr. Byblos blev tidigt en viktig handelskontakt för det forntida Egypten genom sin export av timmer från cederskogarna i Libanons berg. Maktcentrum skiftade mellan städerna. Tidigt dominerade Byblos, senare Tyrus, som omnämns i Gamla Testamentet som en handelspartner till kung Salomo. Feniciens stadsstater lydde tidvis under andra stormakter. Det forntida Egypten dominerade mer eller mindre landskapet under den sena bronsåldern. Senare underkuvades Fenicien av Assyrien som därifrån mottog tributer av enormt värde. Under 500-talet f.Kr. erövrades Fenicien av först Babylonien och därefter av perserriket. Alexander den store intog Tyrus år 331 f.Kr. och Fenicien tillföll efter hans död seleukiderriket. Seleukiderna tävlade med den ptolemaiska dynastin i Egypten över kontrollen av området fram till den romerska erövringen under det första århundradet f.Kr. (källa)
9. De viktigaste av furstarna var maharajan Scindia av Gwalior, maharajan Holkar av Indore, rajan eller maharajan av Dhar, de båda rajorna av Dewas, begum av Bhopal, naboben av Jaora samt flera rajputfurstar, som underkuvades av maratherna på 1700-talet. Av dessa rajputer fanns i West Malwa 21 s.k. thakur, som erlade tribut till Scindia eller till både Scindia och Holkar, och 5, som betalade tribut även till rajorna av Dewas. (källa)
10. 1455 erövrades öarna Ainos och Lemnos. Han misslyckades dock inta Belgrad i belägringen år 1456, men lade 1459–60 under sig större delen av Serbien och Morea. I Asien tog Mehmet II 1461 Amasra, Sinope och Tapezunt, varefter han återvände till Balkan, där han annekterade delar av Valakiet och Bosnien 1463–64. 1466 underkuvades Karaman i Asien och 1473 den turkmenske hövdingen Uzun Hasan. Av stor betydelse blev att tatarerna på Krim underkastade sig Mehmet II 1475. Bland hans övriga erövringar fram till 1480 märks Kjuja och Skutari i Albanien. Mehmet försökte däremot förgäves inta Rhodos. (källa)