Uppfostrare synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas uppfostrare

Uppfostrare uttalas upp|fostr|are.

Ordformer och varianter av uppfostrare

Uppfostrare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet uppfostrare

Vom Nutzen und Nachteil der Historie für das Leben (1874, svensk översättning Historien och livet, 1924) är en historiografisk redogörelse av Nietzsches syn på vad historieämnet må tjäna mänskligheten för syfte. För att historieämnet skall vara legitimt, måste det sättas i relation till nuet och dess problem. I detta verk tror han ännu på eviga värden: dessa finns uttryckta i det antika grekiska dramats estetik – där är uttrycket ursprungligt, oavhängigt symboler. Schopenhauer som uppfostrare (1874) brukar betraktas som en emersonsk parafras. I denna vill Nietzsche förklara varför Schopenhauers filosofi vore räddningen av den tyska kulturen.

Bernward blev biskop av Hildesheim 992, och utsågs till uppfostrare för den unge kejsar Otto III och företog flera resor, bland annat till Italien. Bernward gjorde Hildesheim till ett kulturcentrum, omgav staden med murar och grundade Mikaelsklostret, i vars kyrka han lät uppsätta en stor påskljusstake eller kandelaber, med spiralformigt löpande reliefer, den så kallade Bernwardkolonnen, dels de kända dörrarna med scener ur Gamla och Nya Testamentet i bronsreliefer. Båda dessa har senare flyttats till Hildesheims domkyrka.

När tidskriften lanserades 1947 var syftet att skapa "en vederhäftig men populärt hållen vägledning för föräldrar och för uppfostrare i allmänhet". Den uttalade ambitionen var att innehållet skulle lyfta fram efterkrigstidens nya antiauktoritära idéer om barns fostran. Tonvikten skulle ligga på att förmedla kunskap om psykologiska aspekter av uppväxten och på att stötta föräldrarna i deras föräldraskap. Valet av skribenter och innehåll präglades till att börja med av tidens tilltro till experter. En studie av utgivningen under de första 15 åren, fram till början av 1960-talet, visar att innehållet i mycket hög grad formades av personer som var professionellt verksamma med barn. Föräldrarna blev såldes föremål förådgivning, men kom inte ofta till tals. Den största gruppen skribenter var läkare, som skrev om exempelvis aga och barnsjukdomar, tätt följt av akademiker som belyste sådant som uppfostran och metoder för undervisning. En återkommande diskussion under denna tid gällde värdet av skolans betyg i ordning och uppförande.