Vad betyder och hur uttalas upplänning
Upplänning uttalas upp|länn|ing -en -ar.
Upplänning betyder inv. i Uppland el. (prov. (sydsv.)) i mellersta el. norra Sverige.
Ordformer och varianter av upplänning
Singular
- upplänning
- obestämd grundform
- upplännings
- obestämd genitiv
- upplänningen
- bestämd grundform
- upplänningens
- bestämd genitiv
Plural
- upplänningar
- obestämd grundform
- upplänningars
- obestämd genitiv
- upplänningarna
- bestämd grundform
- upplänningarnas
- bestämd genitiv
Upplänning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet upplänning
Upplänning är en svensk frälseätt från medeltiden som hade sitt säte i Uppland. Stamfader till denna släkt uppges vara Carl Ragvaldsson som levde åtminstone år 1280–1300. Släkten Upplänning förde den redan på 1360-talet gamla ätten Böljes vapen (Bölja från Uppland).
Joan Östensson Upplänning (död omkring 1380), väpnare och Bo Jonsson Grips underlagman 1371 i Östergötland.
Mats Persson Upplänning var gift med Birgitta Kristiernsdotter (Vasa), dotter till Kristiern Johansson (Vasa), och slottsfogde i Stockholm 1530-1531.
Hans son Peder Mattsson Upplänning var kung Eric XIVs ståthållare i Söderköping, gift med Christina Eriksdotter Puke.
Uppgifter om släkten Upplänning på Adelsvapen.
