Vad betyder och hur uttalas uppläsning
Uppläsning uttalas upp|läs|ning.
Ordformer och varianter av uppläsning
Singular
- uppläsning
- obestämd grundform
- uppläsnings
- obestämd genitiv
- uppläsningen
- bestämd grundform
- uppläsningens
- bestämd genitiv
Plural
- uppläsningar
- obestämd grundform
- uppläsningars
- obestämd genitiv
- uppläsningarna
- bestämd grundform
- uppläsningarnas
- bestämd genitiv
Uppläsning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet uppläsning
Någonstans i versraden skall det normalt finnas en cesur, ett ställe där det vid uppläsning kan kännas naturligt att lägga in en taktvila. Den infaller oftast inuti den tredje foten, så som i versexemplen nedan (illustrerat med lodstreck). Den näst vanligaste cesurplaceringen är inuti den fjärde foten.
Karl XII förordnade att kungörelserna skulle anslås på kyrkdörren i stället för att uppläsas från predikstolen, men det senare publikationssättet återinfördes 1719 och 1720. Genom lag 1 juni 1894 inskränktes uppläsandet från predikstolarna till de fall då det var lagstadgat, eller särskilt föreskrevs av kungen eller länsstyrelsen, eller om kyrkostämman medgivit en sådan uppläsning.
Manuskript – en författares alster – framstält på vilket sätt som helst – för uppläsning eller tryckning Filmmanuskript – det skriftliga underlag med repliker och scenanvisningar som utgör grunden för en spelfilm eller TV-film.
