Vad betyder och hur uttalas uppställa
Uppställa uttalas upp|ställa (lös eller fast sammansättning) uppställde.
Uppställa betyder uppställa el. ställa upp regler men ställa upp i en tävling delta.
Ordformer och varianter av uppställa
Aktiv
- uppställa
- infinitiv
- uppställer
- presens
- uppställde
- preteritum
- uppställt
- supinum
- uppställande
- presens particip
- uppställ
- imperativ
Passiv
- uppställas
- infinitiv
- uppställs
- presens
- uppställdes
- preteritum
- uppställts
- supinum
Perfekt particip
- uppställd en
- ~ + subst.
- uppställt ett
- ~ + subst.
- uppställda den/det/de
- ~ + subst.
Alternativa böjningsformer passiv
- uppställes
- presens
Uppställa är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet uppställa
Krigskonst är färdigheten att föra krig, vilket kan vara olika former av våld som riktas mot fienden. Våldet kan bestå av både fysisk och psykisk (psykologisk krigföring) natur. Till följd av alla de oberäkneliga omständigheter, som inträffar i krig, kan krigskonsten inte uppställa allmängiltiga regler, utan innehåller bara allmänna föreskrifter, som det tillkommer befälhavaren att i varje särskilt fall tillämpa.
Stig Strömholm ansåg att det var viktigt att uppställa en distinktion mellan politikerförakt och politikerleda. Politikerförakt, som Strömholm menade var ovanligt, berodde huvudsakligen på att politiker inte var ute efter att tjäna det allmänna eller drevs av övertygelse, utan efter att roffa åt sig bortom konkurrensen som fanns i vanliga människors liv.
Ledungsflottor. Staten ålägger kustområdena att organisera och uppställa fartyg och besättningar för sjökrig. Fanns i Skandinavien och det anglosaxiska England under tidig medeltid.
Skolastiken försökte förklara alla trossanningar i termer av förnuftssanningar. Utgångspunkten är att den kristna tron i princip kan begripas. Innehållet utvecklades i skolor och universitet, i samband med studiet av Skriften, av kyrkofäderna, eller erkända (ofta antika) klassiker, kallade auctores. Skolastikens viktigaste redskap var diskussioner, debatter och logik, varigenom man via slutledningar ansåg sig kunna uppställa rationella utsagor om Gud, världen och skapelsen. Målet var att framställa hela kristendomens sanning och att rationellt vederlägga de invändningar som anförts mot den.
