Urnupen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet urnupen

1. Omkring år 2800 f.Kr. efterträddes trattbägarkulturen av stridsyxekulturen, en lokal version i Sverige-Norge av den snörkeramiska kulturen som etablerades i stora delar av nordöstra Europa. Återigen är det omstritt om förändringen berodde på överförd kunskap och idéspridning eller om det berodde på någon form av migration och förflyttning av betydelsefulla människor från kontinenten. De personer som upprätthöll Stridsyxekulturen respektive den gropkeramiska kulturen samexisterade som distinkta men klart åtskilda kulturer till omkring år 2400 f.Kr. när områdena assimilerades men utan några kvarvarande spår av den gropkeramiska kulturen och de ersattes av en relativt homogen senneolitisk kultur. Denna kultur skapade några av de finaste flinthantverken i den skandinaviska förhistorien i form av flintdolkar och pilspetsar med urnupen bas etc samt byggde de sista stenkammargravarna i form av Hällkistor. En annan mycket vanlig föremålsform är enkla skafthålsyxor som var en fortsättning på stridsyxorna. (källa)
2. Porslinssnäckorna har ett långsträckt, ovalt skal, inrullat så att de papperstunna inre vindlingarna helt täcks av den tjocka porslinslika yttre vindlingen. Skalmynningen är långsträckt och urnupen i bägge ändar. De har veckade skalläppar, kort huvud, snabeln instjälpbar från spetsen, radulan lång med sju tänder, foten är bred med manteln utbredd åt bägge sidor, så att den kan täcka skalet helt eller nästan helt. (källa)
3. Tre av de fyra karaktärsdragen som används för att skilja på arterna är relaterade till den undre kronläppens mittflik. Denna undre kronläpps mittflik är vanligen vit eller ljusrosa men ett mörkrosa alternativ mörklila parti. Det första karaktärsdraget är den undre kronläppens mittfliks färgteckning. Det andra är formen på denna mittflik. Det tredje karaktärsdraget som skiljer arterna åt är huruvida underkanten på den undre kronläppens mittflik är urnupen (har ett hack i sig) eller inte. Det fjärde karaktärsdraget som kan användas för att särskilja arterna är huruvida håren på den övre delen av plantan har glandelkörtlar i toppen. (källa)
4. Den grova stjälken är ihålig och nästan bambulik, upprätt och kan bli mer än tre meter hög. Bladen är två till tre decimeter långa. Bladskivan är spetsigt äggrund men saknar utdragen spets, och bladbasen är urnupen. Jätteslide blommar i september-oktober, med grön- eller gulaktiga blommor som sitter i greniga klasar i bladvecken. Frukten är en liten nöt, men mest sprider sig växten vegetativt genom sina många underjordiska utlöpare. (källa)
5. Kafferliljan (C. nobilis) har styva blad med sträv bladkant och urnupen spets, vilket är unikt för arten. Den bildar ingen stam som äldre. Ståndarna är cirka 5 mm längre än kronbladen. (källa)
6. Termen tångespets syftar på en pilspets som har en tånge, det vill säga en tunga som används för att fästa in spetsen i ett pilskaft. En pilspets med urnupen bas, är motsatsen till en tångespets. I stället för en tånge finns en rund infasning för infästning mot pilskafet. Holkspetsar tillverkas av metall och har en hålighet som pilskaftet sticks in i. Denna metod används även för spjutspetsar. Moderna pilspetsar för tavelskytte är ofta en variant av holkspetsar. (källa)