Vad betyder och hur uttalas urskrift
Urskrift uttalas ur|skrift.
Urskrift betyder urskriften till en dikt.
Ordformer och varianter av urskrift
Singular
- urskrift
- obestämd grundform
- urskrifts
- obestämd genitiv
- urskriften
- bestämd grundform
- urskriftens
- bestämd genitiv
Plural
- urskrifter
- obestämd grundform
- urskrifters
- obestämd genitiv
- urskrifterna
- bestämd grundform
- urskrifternas
- bestämd genitiv
Urskrift är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet urskrift
Åtminstone 40 språk hade tidigt översättningar av detta sagoverk (svensk översättning 1745, en dansk redan 1618). I det hela ger de nyss nämnda bearbetningarna, även de också är ganska fria och flera föreligger i många olika "recensioner", en riktigare föreställning om urskriften, än de indiska (och mongoliska) gör.
Av Almkvists arbeten på österländska språkområdet kan utom de nämnda anföras "Den semitiska språkstammens pronomen. I. Inledning" i Uppsala universitets årsskrift (1875), "Persiska texter i urskrift och omskrift" (1879), "Om det sanskritiska ahám" i Uppsala universitets årsskrift (1879), Die Bischari-Sprache (i Vetenskaps-Societetens Acta, 2 band, 1881–85), hans betydelsefullaste arbete, genom vilket han "tagit rang bland de forskare, som ha gjort nya landvinningar för vetenskapen" (Elias Blix), Kleine Beiträge zur Lexikographie des Vulgär-Arabischen (i 8:de orientalistkongressens handlingar, 1892), Mechilta Bo, Pesachtraktaten (med parallelställen ur mischna, talmud och midrasch, textkritiska anmärkningar, inledning och glossar, i Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala skrifter, 2 band, 1892) och svensk översättning av samma verk (samma år), Ein türkisches Dragomandiplom ans dem vorigen Jahrhundert in Faksimile herausgegeben und übersetzt (1894), med Nachträgliche Bemerkungen (1895, i nyssnämnda samfunds skrifter).
År 1801 utgav han Försök till metriska öfversättningar från forntidens skalder, som omfattar stycken av Homeros, Sappho, Anakreon, Theokritos och romerska skalder i originalets versmått. De ledsagades av en rätt märklig inledande Afhandling om metriska öfversättningar samt grunderna till en svensk metrik. Där redogör han för skilda grundsatser vid översättningar och gör gällande, att urskriftens nationella karaktär ska märkas och vill alltså bibehålla den ursprungliga metern, men att accenterna i svenskan bör ersätta kvantiteten. Även om översättningarna föll i glömska, överträffade av Adlerbeths, så var Regnérs uppslag var av stor betydelse och han fick för dem Lundbladska priset av Svenska akademien 1802. Han fortsatte med nya tolkningar från Horatius och Vergilius som infördes i Vitterhetsakademiens handlingar. Han återutgav översättningarna i delvis omarbetat skick i Vitterhetsnöjen (2 delar, 1814, 1817).
