Utnämningspolitik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet utnämningspolitik

1. Genom sir William Cecils utnämningsförfarande premierades präster och universitetsanställda som var präglade av bibelhumanism. Ehuru reformert av sydtyskt slag, hade Peter Martyr Vermigli på sin tid, i likhet med Engelska kyrkans dåtida reformkatolska riktning, propagerat för studier av kyrkofäderna. Reformkatolicismens och Vermiglis patristiska strömningar fick genom sir William Cecils utnämningspolitik ett förnyat uppsving under 1580- och 1590-talet, och genom den danske melanchthon-lärjungen Niels Hemmingsens påverkan började några anglikanska teologer betona människans samverkan med Guds kallelse i motsatsställning till calvinismens predestinationslära. Richard Hooker framlade i Laws of ecclesiastical polity (1594-1597) en läromässig linje som befann sig mitt emellan romersk-katolsk teologi och reformert teologi: Hooker avvisade den protestantiska läran om Skriften allena som källa till teologisk kunskap, och betraktade Förnuftet och Traditionen som kunskapskällor vid sidan av bibeln. Peter Baro (1534–1599) hade börjat sin kyrkliga bana som fransk hugenott, ordinerad av Calvin själv, men under sin tid som teologiprofessor i Cambridge kom han att inta en läromässig position starkt kritisk till reformert biblicism och calvinsk predestinationslära, och såg ett återvändande till kyrkofäderna som ett alternativ till de tre kontinentala konfessionerna. (källa)
2. De religiösa motsättningarna förvärrades 1686. I det uppgjorda rättsfallet Godden v. Hales blev ett antal domare tvingade av kungen att förklara att kungen kunde bortse från de religiösa inskränkningar som införts av Test Acts. Jakob utnyttjade denna rätt och tillät katoliker att inneha de högsta ämbetena i Storbritannien. Han mottog påvens nuntie Ferdinando d'Adda, den förste representanten från Rom till London sedan Maria I:s tid. Jakobs jesuitiske biktfader, Edward Petre, var särskilt utsatt för protestanternas vrede. Utnämningspolitiken gjorde att kungen förlorade stöd från sina tidigare allierade Tories. (källa)
3. Utnämningspolitiken har periodvis tilldragit sig stort intresse i Sverige på grund av det internationellt sett ovanliga systemet med stor självständighet hos myndigheterna, framför allt gällande myndighetsutövningen, och förbud mot ministerstyre. I den nya regeringsformen 1634 uttryckte dåvarande rikskanslern Axel Oxenstierna. (källa)