Utskuren Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet utskuren

1. För att skilja kork från korkeken från proppar av andra material används ibland benämningen naturkork. Naturkork kan vara massiv (utskuren ur ett och samma stycke bark) eller pressad (sammanfogad av många mindre bitar). Pressad kork är vanligare än massiv för proppar av större dimensioner över cirka 30–50 millimeter. (källa)
2. Till prästrocken hör i västerlandet vanligtvis en vit krage, vars utformning kan se mycket olika ut. Den så kallade romerska kragen är en vit rundkrage som framtill är synlig i sin helhet då kaftanens krage vid knäppningen är kvadratiskt utskuren. (källa)
3. Ryggbiff är en styckningsdetalj på nötkreatur, utgörande biten mellan entrecôten och rostbiffen på utsidan av ryggraden. Benämns ibland utskuren biff. Om biffen skivas med tillhörande ben och filé kallas det T-benstek. Sågas den med ben utan filé kallas det för klubbstek eller enkelbiff. Innan dessa styckdetaljer uppkommer har slaktaren en större detalj som benämns Biffrad med kappa. (källa)
4. Schablon är en mall som används vid olika slag av hantverks- och konstformer, t.ex. måleri och textilt konsthantverk. Mallen är utskuren till text eller mönster som avses att skapas. Sammanhängande ytor föredras, eftersom mallen är ett negativ där det som skall synas i bilden är det som skärs bort. Material som används är beroende av vilken teknik och konstform som skall tillämpas. Schabloner används även som ett redskap för att skapa konst. De är vanligt förekommande inom gatukonsten där de även kallas spraymallar eller stenciler efter det engelska ordet stencil. En möjlig anledning till dess popularitet inom just gatukonsten är att den erbjuder en snabb metod att applicera en bild på en vägg, där alltså själva skapandet av bilden sker innan. Tekniken kallas också "pochoir", handkolorering eller handillustration. Bland annat Picasso och Miró har gjort verk för denna litografiska teknik. (källa)
5. Av fristående sängar är ståndsängarna i stolpkonstruktion kända sedan vikingatiden. De var vanliga i högre kretsar på medeltiden men levde kvar – ofta i rent medeltida utformning – ännu i 1800-talets Skåne. Försedda med baldakin och en ofta rikt utskuren trästomme var de också överklassens sovmöbel under renässansen och barocken. (källa)