Vad betyder och hur uttalas utsparad
Utsparad uttalas ut|spar|ad.
Ordformer och varianter av utsparad
Utsparad är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet utsparad
Berm, utsparad kant mellan vall och grav för att fördela jordtrycket.
1734 uppsattes läktare i långhuset. De kompletterades 1801 men revs 1840 tillsammans med kyrkans kor, absid och vapenhus. Efter ett förslag av ark. J. F. Åbom, som gick tillbaka på ett av murmästaren Sven P. Bergh i Ängelholm upprättat förslag, tillbyggdes nu långhuset med ett tvärskepp som fick ett tunnvalv av trä. I öster tillkom en kvadratisk utbyggnad för sakristian, vilken avgränsades från tvärskeppet av en skiljemur. I en utsparad nisch i muren stod altaret. De nybyggda delarna täckes till en början med tegeltak, som dock snart ersättes av täckning med kopparplåt. 1850 sattes det upp två läktare i tvärskeppet, som 1886 försågs med tegelvalv och ingångarna gjordes spetsbågiga. Också tvärskeppsfönstren, altarnischen och sakristiingångarna fick spetsbågar. 1905 revs muren med altarnischen mellan sakristian och tvärskeppet, sakristians bjälktak ersattes av tegelvalv och framför sakristian sattes en låg trävägg, I samband med dessa åtgärder blev kyrkans gamla altartavla från 1624 återinsatt på sin plats. Sedan en ny sakristia 1938 inrymts under norra läktaren, blev det möjligt att ta bort den ovan nämnda träväggen mellan tvärskeppet och den förutvarande sakristian, vilken nu såsom kor kunde förenas med kyrkorummet. Ritningar till den senare ombyggnaden var uppgjorda av arkitekt Arnold Salomon-Sörensen.
Dopfunten av svart granit är tillverkad vid Funtaliden i Fagered på 1200-talet. Den är i två delar och har en höjd av 78 cm. Cuppan är rundad och har i övergången mot undersidan en utsparad kant. Fotplattan är fyrkantig och övergår i ett cylindriskt skaft. Den har på ovansidan enkla utsparade bladornament. Funten saknar uttömningshål. Den är relativt välbevarad.
