Vad betyder och hur uttalas vagabondera
Vagabondera uttalas vagabond|era -de.
Vagabondera betyder leva vagabondliv.
Ordformer och varianter av vagabondera
Aktiv
- vagabondera
- infinitiv
- vagabonderar
- presens
- vagabonderade
- preteritum
- vagabonderat
- supinum
- vagabonderande
- presens particip
- vagabondera
- imperativ
Vagabondera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet vagabondera
Vagabonderande ström är ett begrepp som används vid elektriska anläggningar när returströmmen eller delar av denna under hela eller delar av sin vandring följer andra, oönskade, banor än de metalliska ledare som är avsedda för returkretsen.
I Sverige matas hushållen enligt TN-C-S-koppling. Det vill säga en kombinerad skyddsjord- och neutralledare (PEN-ledare) fram till distributionspunkten (gruppcentralen), där ledarna uppdelas till separata skyddsjord- och neutralledare. Uppdelningens syfte är att minska risken för jordströmmar (vagabonderande strömmar) och därmed öka elsäkerheten.
Bukowski studerade utan framgång journalistik vid Los Angeles City College och levde ett vagabonderande liv under 1940-talet, efter att under andra världskriget ha fått frisedel från försvaret, för att från 1952 under tre år arbeta som brevbärare i hemstaden Los Angeles. Sedan han sagt upp sig från postverket och blivit opererad för ett livshotande magsår började han skriva stora mängder poesi. 1958 lyckades han åter få anställning inom postverket och arbetade sedan som postsorterare tills han 1969 fick chansen att försörja sig som författare tack vare stöd från sin blivande förläggare John Martin.
Det är endast den ena rälen, S-rälen, som används för återledningen. Den andra, I-rälen, används som spårledning för att upptäcka hinder på spåret. Redan när man elektrifierade malmbanan upptäckte man att telegraftrafiken stördes när tågen gick. Det visade sig bero på att strömmen från rälsen letade sig ned i marken och tog andra vägar tillbaka till matningsstationen. Detta fenomen kallas vagabonderande strömmar. Ett annat problem var att man fick spänningsfall i de rostande skenskarvarna. Det löstes snabbt genom att man lödde fast en kopparfläta över varje rälsskarv.
