Valprocedur Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet valprocedur

1. Precis som röstnings- och sammanräkningsreglerna skiljer sig åt mellan delstaterna skiljer sig även primärvalsproceduren åt mellan olika delstater. De vanligaste varianterna är öppna respektive slutna val, men det förekommer även andra metoder. Politiker som ånyo kandiderar till sitt ämbete brukar sällan utmanas av egna partikamrater, då primärvalsutmaningar (eng. "primary challenges") visserligen skapar en spänning och ett intresse för valproceduren men samtidigt är kostsam och riskerar att visa upp en splittring inom partiet som missgynnar dess kandidat i det kommande valet. (källa)
2. I många länder betraktas valhemligheten som central i allmänna val: vem man röstar på skall inte kunna få konsekvenser annat än genom vem som blir vald. Valhemligheten kan hotas dels genom olämpliga valprocedurer, där valfunktionärerna kräver att få se valsedeln eller på annat sätt har möjlighet att koppla ihop en viss valsedel med en viss person, dels genom möjlighet till socialt tryck. Till exempel i Finland kräver lagen att röstningen ordnas så att valhemligheten bevaras och innehåller vissa detaljföreskrifter rörande detta. (källa)
3. Direkt öster om högarna, intill kyrkan, finns Tingshögen. Den är en låg, flat hög och ansågs tidigare vara kung Domars grav. Sedan man konstaterat att högen faktiskt ligger i nivå med den ursprungliga åsytan avfärdades den som gravhög. Radarundersökningar av högen har dock visat att högen trots allt verkar anlagd. Tingshögen kan ha spelat en roll vid det forntida kungavalet. Själva valproceduren skall dock ha förrättats vid Mora stenar några kilometer söder om nuvarande Uppsala, åtminstone i den tid då Tiundaland och Attundaland gemensamt valt kung. Tingshögen skall vid ett tiotal tillfällen ha använts som symbolisk plats av Gustav Vasa vid tal. (källa)
4. Universitetens omvandling skedde successivt. Från och med 1852 var universitetskanslern en nationell ämbetsman med ansvar för både Uppsala och Lunds universitet (som vid den tidpunkten var de enda i Sverige). Vid sidan av kanslern fanns en prokansler och en rektor för varje universitet. I Uppsala var ärkebiskopen prokansler och i Lund biskopen av Lund. Rektorn var den som skötte det faktiska ledningsarbetet. Fram till 1876 roterade den posten mellan konsistoriets medlemmar. I och med 1876 års universitetsstatuter infördes istället ett system där rektorn valdes av konsistoriet. Successivt infördes liknande valprocedurer också för andra akademiska poster som tidigare roterat bland professorerna. 1876 var också det år då filosofiska fakulteten i Uppsala delades upp i en humanistisk och en naturvetenskaplig fakultet. Samtidigt infördes sakkunnigutlåtanden vid tillsättning av professorer. Detta var ett resultat av specialiseringen: man ansåg sig inte längre kunna anta att alla professorer var tillräckligt insatta i alla ämnen för att kunna bedöma kandidaternas kompetens. I och med detta blev tillsättningsförfarandet alltså betydligt mer disciplinsinternt. (källa)