Vad betyder och hur uttalas vargliknande
Vargliknande uttalas varg|likn|ande oböjligt.
Ordformer och varianter av vargliknande
Vargliknande är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet vargliknande
När Svenska Kennelklubben (SKK) bildades 1889 började också arbetet med att inventera inhemska hundrastyper för att avgöra vilka populationer som kunde utgöra grunden för självständiga raser. När det gällde älghundarna hann Norge först med att bilda Norsk Dyrehundklubb 1899, och arbeta med det som sedan dess är norsk älghund, grå (gråhund) som modell. Den norska rasstandarden blev riktmärke även i Sverige, trots att man från början märkte att den inte stämde på alla hundar som avsågs. Det var tydligt att det fanns två typer av älghundar, jägmästaren Hugo Samzelius (1867-1918) skrev 1894 i SKK:s tidskrift: "Hos den större var nosen lång, hos den mindre kort och mera sammantryckt. Ögonen stod hos den större, mer vargliknande formen tämligen snett, bakbenen var hos denna hund mera böjda i knäleden, färgen oftast svartgrå." Beskrivningen kompletterades av en annan jägmästare, Karl Fredenberg (1857-1936) som påpekade skillnaderna i kraniets form, bakhuvudet var smalare och nosen "anmärkningsvärt mindre avsmalnande - mera jämnbred". Därmed var den femtioåriga konflikt som benämnts Jämthundskalabaliken igång.
