Vitmåla synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas vitmåla

Vitmåla uttalas vit|måla -de.

Ordformer och varianter av vitmåla

Vitmåla är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet vitmåla

Gården omnämns första gången 1539 som "Hanasta" och man tror att det syftar på ordet hane, orrtupp eller tjädertupp. Sitt nuvarande namn "Hägerstalund" fick gården på 1680-talet efter ämbetsmannen Nils Hägerflycht, som övertog de båda Hansta-gårdarna. Han slog ihop de båda husen och lät uppföra en ny manbyggnad, som han döpte efter sig själv. Från 1682 var han bosatt där. Huvudbyggnaden är ett panelad och vitmålat trähus i två våningar. Taket är valmat tegeltak med frontespis. Gården flankerades mot norr av två envånings flygelbyggnader som numera är försvunna. Runt gården fanns en stor trädgård med lusthus och slingrande parkgångar. Förbi gården gick den gamla häradsvägen som är skriftligt belagd sedan medeltiden men har troligen anor ända från järnåldern. Vägen knöt bland annat ihop Järfälla kyrka med Sollentuna kyrka.

I källaren låg mat- och vinkällare, kol- och vedkällare samt en kloak (toalett). Villans övriga fasader är oregelbundet utformade med olika breda och höga, småspröjsade och vitmålade fönster som sätter en kraftfull accent i de röda väggarna. Beställaren Percy Tamm flyttade ganska snart från villan i Saltsjöbaden till förstaden Midsommarkransen, som han var med och grundade 1907.

Engersgården är ett långsträckt bostadshus i två och ett halvt plan av trä med sockel av putsad sten. Stommen utgörs av liggtimmer klädd med ljust ockragul locklistpanel. Detaljer som fönster, knutlådor, takfotlister med mera är vitmålade. Entrén mot gården består av en betongtrappa och vita parspegeldörrar. Två par kopplade släta och vitmålade kolonner bär upp en balkong med träräcke av dels träspeglar och dels svarvade balustrar. Byggnaden har skiffertäckt mansardtak med valmade gavelspetsar, ovanför balkongen finns en "frontespis" (egentligen en bred takkupa med två fönster) med klassicerande gavelmotiv med pilastrar i hörnen. På vardera sidan sitter mindre takkupor, långsidan mot gatan har en i mitten placerad takkupa, sydvästra kortsidan har en sidoentré och en mindre balkong.

Byggnaden vänder sig mot en grusad yta och en stensatt gång. Gästgiveriet består av flera byggnadsvolymer som bildar en u-form. Tujor är planterade närmast byggnaden. Fasaden är klädd med gulmålad locklistpanel med åsar. Utskjutande gråmålade knutlådor indelar fönstren i symmetriska axlar. Fönstren har vitmålade lufter som är spröjsade i vardera tre rutor. Fönsteromfattningarna är gråmålade och fönsterunderstyckena är lövsågade. Gaveln mot norr har fönster av äldre typ som är mindre och småspröjsade och omges av gråmålade profilerade omfattningar. Gaveln utmärks av två blindfönster. Entrén har en trädörr med fiskbensmönstrad panel och en skyddande baldakin. Entréns nuvarande utformning tillkom på 1930-talet, då den äldre dörren med överljusfönster borttogs. Entréomfattningar har tidigare anslutit till de utskjutande knutarna. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel och har profilerade taktassar och lövsågade vindskivor. Huvudbyggnaden mot väster har murade skorstenar medan det finns flera ventilationshuvar på övriga takfall mot öster. De tillbyggda huskropparna har uppförts i material, volymer och utförande som i sin helhet är anpassade till den äldsta byggnaden. På byggnadens baksida mot öster har flera funktionella anordningar inrymts som utrymningsstege och lastplats för varor med mera.

Nuvarande träkyrka uppfördes 1745–1747 av byggmästaren Hans Biskop från Kronoby i Österbotten. Kyrkan är byggd av rödmålat, panelklätt timmer och består av ett åttakantigt avlångt långhus med kor i öster. Långhusets södra sida och västra sida har varsitt vapenhus och vid norra sidan finns en tillbyggd sakristia. Kyrkan täcks av ett högt och brant, valmat spåntak med spiror och flöjlar. Kyrkorummets innertak täcks av ett hjälmvalv. Mellan 1892 och 1893 utfördes en omfattande renovering och vissa förändringar, då bland annat ytterväggarna vitmålades. En ny restaurering utfördes 1930–1931 under ledning av Eberhard Lovén. Vid en restaurering 1943–1945 installerades el-värme. En restaurering utfördes 1967–1973 efter ritningar av Bertil Franklin och syftet var att återställa både exteriör och interiör till mer ursprungligt utseende. Arbetet omfattade även rödmålning av ytterväggarna.

Manbyggnaden har sin fasad mot havet. Den uppfördes av Niels Giæver från Trondheim 1776. Den blev byggnadsminne 1942, och under restaureringsarbetet återfördes den stilmässigt till mitten av 1800-talet. Tapeterna från 1870 togs fram och sändes till Tyskland för att reproduceras. Huset er vitmålat mot havet och rött på baksidan.

Tingshusbyggnaden har en rektangulär planform med en hög spritputsad grundmur åt söder. Den timrade stommen är klädd med bred rödmålad locklistpanel, men mycket lite äldre profilerad locklist finns bevarad. En bred dropplist avslutar panelen nedtill. Timmerknutarna är markerade med vitmålade bräder. Fönsterbågarna ansluter till väggpanelen utan omfattningar. Fönstren är småspröjsade och av korsposttyp. Fasaden är utkragad med listverk under takfoten. Sadeltaket är täckt med enkupigt lertegel och på vardera takfallet finns två halvcirkelformade takkupor. De murade skorstenarna är relativt nya. Den vitmålade entrédörren har fiskbensmönstrad panel.

En friliggande institutionsbyggnad uppfördes 1954 på skoltomtens sydöstra hörn, och en matsalsbyggnad 1958 belägen mellan institutionsbyggnad och skolan, båda ritades av arkitekt Bengt Gate i dåtidens arkitekturstil. Båda byggnader har fasader av tunnslammat och vitmålat tegel. Matsalsbyggnaden domineras av matsalens generösa fönsterparti mot skolgården. Ytterligare en separat byggnad utgjordes av Tennishallen, vilken också utnyttjades som gymnastiksal.

Kyrkan har en stomme av trä och består av ett rektangulärt långhus med tresidigt kor i öster och kyrktorn i väster. Öster om koret finns en vidbyggd sakristia. Ytterväggarna är klädda med tjärade spån och genombryts av rundbågiga, vitmålade fönster med blyspröjs. Kyrkan täcks av ett valmat sadeltak som är belagt med kopparplåt. Tornets tak täcks av kopparplåt och har en tornspira klädd med tjärade spån. Tornspiran kröns av en kula och ett kopparkors. Kyrkorummet har panelklädda väggar och ett innertak med ett gråvitt trätunnvalv. Ingången finns i väster och går via tornets bottenvåning. Ännu en ingång finns vid sakristians södra sida. Kyrkobyggnaden vilar på en gråmålad betongsockel.

Byggnaden är uppförd direkt på urberget med huggen naturstensgrund. Stommen består av stående spontad plank med förhöjd takfot. Fasaderna är klädda med liggande fasspontpanel, som rödfärgats. Panelen avslutas med en fotbräda, som på syd, öst och västfasaden senare har klätts in med plåt. Taket är av enkel sadeltyp och belagt med tvåkupigt cementtegel. Knutbräder, fönsterfoder och vindskivor är vitmålade medan dörr och dörröverstycken är målade i grönt. Möjligen har dörröverstycket tidigare varit försett med någon text. Väst-, syd- och östfasaden har fönster med fyra bågar och spröjs. Ytterdörren har två spröjsade fönster. Byggnadens interiör omfattar en större sal med förstuga och kök. På vinden finns en mindre kammare.