Vad betyder och hur uttalas vittfamnande
Vittfamnande uttalas vitt|famn|ande oböjligt.
Ordformer och varianter av vittfamnande
Vittfamnande är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet vittfamnande
Sven Stolpe i Konstnärsklubben skriver om Jon-And och hans teckningar i Karlstads-Tidningen den 11 december 1941, bland annat om David Wallin "den mysande David Wallin, vars älskvärdhet är lika stor som hans åskådning är vittfamnande, och vars ansikte växer fram ur den ljuvligaste slingervegetation av streck". År 1948 gav Sven Stolpe ut en bok med titeln Änglar och demoner, där han skildrar sin vän, konstnären Jon-And, som under Konstnärsklubbens torsdagssamkväm fyllde pappersduken framför sin plats med snabbkarikatyrer, som senare noggrant bevarats och delvis utgivits i bokform. Han säger att "vissa tecknare förmår fånga en profil utan att låta pennan lämna papperet".
För sitt journalistiska arbete blev han 1986 tilldelad institutionen Fritt Ords pris Fritt Ords Honnør för «framsynt och vittfamnande publicistverksamhet om den undertryckta befolkningen i Sydafrika och om u-landsproblemen.
Geiger, som tidigare verkat i Breslau, anställdes 1863 i Frankfurt am Main och 1870 i Berlin, där han även var lärare vid rabbinseminariet, och en av den judiska reformförelsens ledare. Han var verksam vid flera rabbinkongresser 1837–1845, genom en vittfamnande vetenskaplig produktion, som predikant och tidskriftsutgivare för Jüdische Zeitschrift 1864–1874. Bland Geigers skrifter märks Was hat Mohammed aus dem Judentum aufgenommen? (1833, 2:a upplagan 1902), och Das Judentum und seine Geschichte (1–3, 1864–1871, ny upplaga 1910, en svensk översättning av del 2 utgavs 1872).
Under Kocks driftiga ledning kom Malmö att uppleva en verklig storhetstid. Kock tillät lutherska predikanter att predika i Malmö och staden blev därigenom under slutet av 1520-talet en av de viktiga platserna för den lutherska reformationsrörelsen i Danmark. Han inlät sig i vittfamnande planer att i anslutning till Lübeck hävda borgerskapet intressen och få Malmö och Köpenhamn upphöjda till ett slags fria riksstäder.
