Vad betyder och hur uttalas vokalisation
Vokalisation uttalas vok|al|is|at|ion -en.
Ordformer och varianter av vokalisation
Singular
- vokalisation
- obestämd grundform
- vokalisations
- obestämd genitiv
- vokalisationen
- bestämd grundform
- vokalisationens
- bestämd genitiv
Vokalisation är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vokalisation
Trots de sista decenniernas många fynd på detta område är det förefintliga materialet ännu för otillräckligt för att ge någon fullständig bild av feniciska språkets beskaffenhet. Innehållet i de olika inskrifterna är i allmänhet föga omväxlande, och åtskilliga stereotypa vändningar kommer alltjämt tillbaka, varemot flera viktiga grammatiska former och en hel mängd av de i det dagliga livet mest använda orden aldrig förekommer. Härtill kommer, att vokalerna mycket sparsamt betecknas i den feniciska skriften. Även de puniska texterna hos Plautus måste användas med stor försiktighet. Emellertid är det konstaterat, att feniciskan i fråga om konsonanterna fullständigt överensstämmer med hebreiskan, åtminstone såvitt vi kan döma av skriften. Däremot tyckes olikheten i vokalisationen ha varit större. Även i syntaktiskt och lexikaliskt avseende har man funnit vissa olikheter mellan feniciskan och hebreiskan. I den stora inskriften från Byblos förekommer några egendomligheter, som tycks antyda en särskild dialekt. För övrigt är det sannolikt, att även språket i de afrikanska kolonierna utvecklat sig självständigt och tidigt skilt sig från den ursprungliga feniciskan, dock är detta omöjligt att med visshet avgöra.
