Vad betyder och hur uttalas vokativ
Vokativ uttalas vok|at|iv [våk´-] -en -er.
Vokativ betyder (språkv.) tilltalskasus.
Ordformer och varianter av vokativ
Singular
- vokativ
- obestämd grundform
- vokativs
- obestämd genitiv
- vokativen
- bestämd grundform
- vokativens
- bestämd genitiv
Plural
- vokativer
- obestämd grundform
- vokativers
- obestämd genitiv
- vokativerna
- bestämd grundform
- vokativernas
- bestämd genitiv
Vokativ är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vokativ
Det ursprungliga indoeuropeiska språket anses ha haft åtta kasus: nominativ, ackusativ, dativ, genitiv, lokativ, ablativ, instrumentalis samt vokativ. Många av kasusändelserna anses ha uppkommit genom att pronomen eller postpositioner från äldre språkformer "vuxit fast" vid sina huvudord.
Vokativ är ett kasus som bland annat används i en del av de slaviska språken. Vokativ är däremot utdött i de germanska språken, även om det sporadiskt förekommer i exempelvis älvdalska. Vokativ är en tilltalsform. I svenskan kan vokativ idag hittas i till exempel psalmer (Du bar ditt kors, o Jesu mild, O Kriste, oss benåda samt O Kriste, du som ljuset är). I flera äldre psalmer har dessa former emellertid moderniserats i senare utgåvor av psalmböcker (exempel: i Jesu kär, var mig när och Jesu, djupa såren dina har "Jesu" ersatts med "Jesus"). Det är då fråga om lånade former från latin och grekiska. Jämför genitivformerna Kristi och Jesu.
