Vad betyder och hur uttalas vänskaplig
Vänskaplig uttalas vän|skap|lig -t -a.
Ordformer och varianter av vänskaplig
Vänskaplig är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet vänskaplig
Lojalitet är en personlig egenskap som kan betecknas som en dygd. En person som är lojal mot en annan person är under en längre tid hjälpsam och vänskaplig mot denna. Den som är lojal mot en annan tar även dennas parti i konflikter. Begreppet är särskilt vanligt förekommande för att beskriva relationer mellan personer av olika social status, exempelvis mellan en regent och regentens undersåtar.
Man skiljer mellan två typer av mensurfäktning: Fäktparti efter vänskaplig överenskommelse (Bestimmungsmensur) och duell efter förolämpning (persönliche Contrahage). I senare fall föreligger en vilja att träffa den andra, och man är mindre benägen att avblåsa ronderna, varvid risken för träffar och därmed ärr är större. Vid vanlig Bestimmungsmensur finns ingen önskan att träffa, utan målet är att partiet skall genomföras enligt alla regler utan att avblåsas och därmed räknas som giltigt.
I sin råaste form har inte denna rätt funnits i svensk lag. Dock i de äldsta lagarna erkändes ägarens rätt i fråga om gods, som drivit på strand, även om han fick avstå en del till den, som fann det. 1667 års sjölag stadgade att, där strandat fartyg eller å land drivet eller i sjön uppfiskat gods tillhörde svensk man eller vänskaplig främmande makts undersåte, ägaren fick taga sitt åter, om han anmälde sig inom natt och år, men tillhörde fartyget eller godset "någon rikets ovän och fiende" eller sjörövare, eller anmälde sig icke ägaren inom natt och år, då ägde konungen det behålla – bärgaren i varje fall förbehållen rätt till bärgarlön.
Suveräna stater kan uppdra sin beskickning i ett land åt en annan, vänskaplig makts beskickning.
