Värdig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet värdig

1. Det var vanligt förr, från 1650-talet och fram till 1800-talet, att de familjer som hade råd tryckte hela likpredikan hos ett boktryckeri. Idag finns tusentals likpredikningar bevarade. Det var vanligt att man även infogade en kort biografi som berättade om den avlidnes liv och yrkesverksamhet, föräldrar och ibland även far- och morföräldrar, samt den avlidnes make/maka och deras barn. Den religiösa predikan kunde bestå av upp till 20–30 sidor med böner med mera som skulle ge de sörjande hjälp till en värdig sorg av sin avlidne familjemedlem. (källa)
2. Ordet kanonisering härleds ur grekiskans kanonizein 'reglera', 'bemyndiga'. I samband med kanoniseringen för patriarken, biskopsmötet, påven eller motsvarande in en död persons namn i förteckningen, kanon, över helgon, och personen ifråga är därmed värdig att vördas offentligt inom hela den världsvida Katolska kyrkan. (källa)
3. Pekingese (populärt även pekinges eller pekines) är en hundras med ursprung i Kina och framavlad i Storbritannien som räknas som rasens hemland. Den är en dvärghund och sällskapshund. Rasen är sannolikt en dvärgväxtmutation av tempelhundar och fick bara ägas av den kejserliga familjen. Pekingesen liknar den rituella lejonhunden. De första fem pekingeserna kom till Europa efter att Peking intagits under andra opiumkriget. Efter andra världskriget var pekingese världens populäraste dvärghund. Det är en vänlig och värdig hund som är både vaken och intelligent. Den kan uppfattas som lite reserverad. Alla färger är tillåtna förutom leverbrun. (källa)
4. Programmet Sommar har fällts i granskningsnämnden vid två tillfällen. Den första var 1979 då Jan Guillou baktalade Per-Albin Hansson och den andra gången var året efter då Bodil Malmsten kritiserade organisationen Rätten Till Vår Död, numera Rätten Till en Värdig Död (RTVD). (källa)
5. En stötesten märk väl påstås utan källa vara ett inom hantverksbokbinderi vanligt hjälpmedel. Detta "verktyg" består av en så kallad "grafisk" sten det vill säga ett planslipat block av sandsten. Det används för att stöta upp ett bokblock mot för att det skall få en plan fot eller rygg. Ett bokblock, det vill säga en bok utan pärm, kan vara tungt, och måste därför ha ett mycket tungt och solitt underlag att "stötas" mot, så att alla blad eller lägg kommer fram till kanten, innan häftningen görs. Härav kommer också begreppet "stöt", det vill säga "hur många har du i stöten"? Ursprungligen så eller så många blad eller lägg att handskas med för tillfället. Bokbindare fick på grund av det tunga arbetet med bokblocken mycket kraftiga underarmar. Ett inofficiellt bevis på att gesällen var värdig, var att han – förr var det oftast män, numera många kvinnor – kunde greppa och med en hand lyfta en stötesten, vilket kräver extrem styrka. (källa)