Vad betyder och hur uttalas världsbrand
Världsbrand uttalas världs|brand.
Ordformer och varianter av världsbrand
Singular
- världsbrand
- obestämd grundform
- världsbrands
- obestämd genitiv
- världsbranden
- bestämd grundform
- världsbrandens
- bestämd genitiv
Plural
- världsbränder
- obestämd grundform
- världsbränders
- obestämd genitiv
- världsbränderna
- bestämd grundform
- världsbrändernas
- bestämd genitiv
Världsbrand är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet världsbrand
Det har flitigt debatterats i hur hög grad Völuspá har påverkats av kristna föreställningar och framförallt kristen eskatologi. Vers 59–66, som behandlar den nya världen efter Ragnarök, verkar ha påverkats av kristendomen. "Den mäktige [...], den starke, ovanifrån, han som styr över allt" kan i en sådan läsning tolkas som Gud, Balder påminner om Kristus, Vindhem och guldpalatset på Gimle om Himmelriket och det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, där man också finner en parallell till den nya draken i sista versen (som dock är kronologiskt malplacerad, vilket kan betyda att den är ursprunglig). Samtidigt är skildringen av hur Liv och Livtrasir överlever världsbranden och på nytt befolkar jorden, snarare i linje med den cykliska tidsuppfattningen hos andra indoeuropeiska mytologier (jämför åldrarna i grekisk mytologi och hinduismens cykliska kosmologi) än med den linjära tidsuppfattningen i religioner med semitiskt ursprung som judendom och kristendom. Dessa till synes kristna element kan också ha lagts till i efterhand.
Huvudkällan är strof 64 i Völvans spådom (Vǫluspá). Völvan – som här talar om sig själv i tredje person – ger följande förutsägelse om tiden efter den stora världsbranden.
I världsbrandens spår: på resa genom krigshärjat Europa, teckningar av Helge Andersson (1947).
Den förste utgivarens titelval betingades uppenbarligen av en romantisk strävan att knyta verket till den germanska forntiden. Äldre forskning såg i Elie och Antikrists envig och i världsbranden hednisk‑germanska drag besläktade med nordisk mytologi, särskilt kosmologin i den nordiska mytologins huvudkälla Valans spådom. Nutida konsensus är att Muspilli återger kyrkliga föreställningar i germansk framställningsform.
