Världsförklaring Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet världsförklaring

1. Norström har i sina strängt vetenskapliga arbeten sökt befria filosofin från redan övervunna problem och sökt ge filosofin förnyelse i frågor och tankar, som springer fram ur livets eget behov av klarhet över sig självt. Denna förnyelse har han kunnat skänka genom att anknyta spekulationen å ena sidan till den kritiska filosofins ursprungskällor hos Kant och Fichte, å den andra till den aktuella forskningen i de särskilda fackvetenskaperna. Filosofin är hos Norström inte längre verklighetsforskning, som resulterar i en världsförklaring, utan kategorivetenskap eller vetenskapsteori. Filosofin vänder sig inte direkt till realiteterna, utan till vetenskaperna. Av dessa finns det tre typer: 1) den naturvetenskapliga, 2) den matematisk-logiska och 3) den historiska. Till någon av dessa hänför sig enligt Norström all kunskap. (källa)
2. Ghil framträdde som författare med en slags poetik, Le traité du verbe med förord av Stéphane Mallarmé, som i sin definitiva form En méthode à l'oeuvre lades till grundval för ett vidlyftigt anlagt verk, där Ghil med alla medel, poetiska, psykologiska, musikaliska, lingvistiska, naturvetenskapliga och en till det yttersta driven konsekvens i analogispelet företog en sannskyldig orkestrering av samtliga de i tillvaron verkande krafterna, en symbolismens universalfilosofi på vers. Detta gigantiska Oeuvre var planerat i tre delar, vardera i flera volymer, men hann haldig slutföras. Ghil utgav 1909, 1920 och 1923 tre försök till popularisering av sin annars såväl till form som innehåll i det närmaste otillgängliga världsförklaring. Ghil utövade åren omkring 1890 en ganska betydande inflytande på stiluppfattningen hos många av symbolisterna och intog samtidigt en maktställning som koryfé och tidskriftschef. Hans Choix de poésies utkom 1928. (källa)
3. Dess grundtanke är att ge den historiska rättsåskådningen filosofisk grundval i en teistisk världsförklaring: endast genom att betrakta världshistorien som en fri skapelse av en personlig Gud vunnes en tillfredsställande motivering för historiska skolans lära om historiens och de historiska institutens värde. Denna tes utvecklas under polemik dels mot naturrättsfilosofien och dess arvtagare, liberalismen, dels mot Hegel, av vilken Stahl själv lärt åtskilligt, men vars logiska schematism han ansåg införa ett rationalistiskt moment i den historisk åskådningen och därigenom förvanska denna. (källa)