Värv Synonymer Betyder Uttal

• verksamhet

Hur används ordet värv

1. Yrket som vi ser det har inte existerat särskilt lång tid. Det är först på 1700-talet och 1800-talet som författare med ambitioner att skapa konstnärliga verk har kunnat försörja sig på sitt värv. Industrialismens övergång till en billigare och effektivare bokproduktion och den ökade läskunnigheten gjorde att fler böcker såldes, vilket ledde till ökad efterfrågan av olika typer av författare för att passa olika typer av läsare. Det i sin tur ledde till att det skrevs en oerhörd mångfald av böcker. Dessutom växte salongerna fram och akademier bildades runt om i världen, såsom Kungliga svenska vitterhetsakademin 1753 och Svenska Akademien 1786, som stödde författarna. Framväxten av den borgerliga medelklassen utökade efterfrågan på böcker, dels på grund av en ökad läskunnighet, dels på grund av ekonomiska möjligheter. (källa)
2. Till planeten kommer också Kapten Ljubov, vars uppgift (till Davidsons irritation) bland annat är att studera lokalbefolkningen och befrämja samarbete med dem, delvis med hjälp av en utbildad ekolog, Gosse. Eftersom, för att använda lokalbefolkningens benämningar, "terrestianernas" tankesätt är så fullständigt annorlunda än hos de infödda "hilferna", har de svårt att ens lyckas med att kommunicera sinsemellan. (Davidson bekymrar sig inte med sådana petitesser, han har utvecklat ett pidginspråk som han använder för enkla kommandon, och det räcker för honom). Gosse har lyckats vinna några lokalinvånares förtroende, och börjar småningom kunna nysta upp deras filosofi, vilken han delger Ljubov, som skriver rapporter om det, som ingen läser. Hilferna lever i en tillvaro där gränsen mellan drömtiden och världstiden är ganska suddig. Eftersom skogen förser dem med livets nödtorft utan att de jäktar desto mer, sker deras dagliga värv i vad mänskligheten skulle kalla ultrarapid. Samtidigt som Ljubov och Gosse sakta börjar komma hilferna inpå livet, går utvecklingen i motsatt riktning i Davidsons läger, och efter att han tvingat sig till sexuellt umgänge med hustrun till en av sina slavar, och samtidigt misshandlat henne, drivs förhållandet till sin spets. Med sin noshörningsintuition märker Davidson dock ingenting, förrän hilferna, (av naturen pacifistiska), efter att ha mediterat över problemet en längre tid, går till anfall mot ett röjningsläger. (källa)
3. I 1809 års regeringsform bibehölls Högsta domstolen som utövare av den högsta domarmakten men dess organisation förtydligades. Enligt § 17 i regeringsformens ursprungliga lydelse skulle kungens domsrätt uppdras åt 12 av honom utnämnda lagkunniga män, justitieråd, vilka fullgjort vad författningarna föreskriver dem, som kan användas i domarämbeten, samt "i sådana värv ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet". I § 22 föreskrevs hur många justitieråd som krävdes för att döma och hur domstolen därför arbetade i avdelningar. De tidigare regeringsformernas stadgande (§ 21) behölls: Kungen skulle även fortsättningsvis ha två röster de gånger han var med i överläggningarna i Högsta domstolen. (Kung Oscar II närvarade en gång, vid Högsta domstolens 100-årsjubileum 1889, och använde då sina två röster.). (källa)
4. Dudley användes av Henrik VIII i viktiga värv, bland annat som guvernör över det av honom i franska kriget erövrade Boulogne 1544-1546, upphöjdes 1547 under Somersets protektorat till earl av Warwick, var protektorns närmaste man i fälttåget mot Skottland och hade förnämsta äran av segern vid Pinkie (september samma år). (källa)
5. På sin rundresa från Berlin över Dresden och Mainz till München gick von Schlippenbach emellertid långt utöver sin instruktion, utbredde sig i storpolitiska kannstöperier och sökte utan framgång drag Sachsen och Bayern från deras förbindelser med Österrike. Hans uttalanden i Berlin till kurfursten Fredrik Vilhelm i september 1654 har uppfattats som bevis för att Karl Gustav redan vid tronbestigningen varit besluten för ett stort erövringskrig mot Polen till fullbordande av Sveriges "östersjövälde", men dessa uttalanden strider mot hans instruktion och har inte den betydelse för det polska krigets tillkomsthistoria, som tillmätts dem. von Schlippenbach blev också desavouerad av kungen, fastän denne ej tycks ha fått full kunskap om hans egenmäktighet. Först med sensommaren 1655, sedan kriget brutit ut, fick han åter användning i diplomatiska värv, vid underhandlingar med Brandenburg, och i dessa synes han så småningom ha återförvärvat kungens förtroende. Han deltog sålunda i det diplomatiska arbete, som ledde till de viktiga fördragen mellan Karl Gustav och kurfursten 1656, fick, när kungen bröt upp mot Danmark 1657, kvarstanna för att söka fasthålla den vacklande kurfursten vid förbundet med Sverige och betroddes även med att söka anknyta fredsunderhandlingar med Polen. Lönen för detta arbete blef utnämning till president i Krigskollegium och inkallelse i riksrådet, 1657. (källa)
6. Klint blev löjtnant vid amiralitetet 1755, major vid örlogsflottan 1776, överste vid amiralitetet 1793, lotsdirektör 1795 och erhöll avsked från krigstjänst 1796. Han utmärkte sig synnerligen under 1788-1790 års sjökrig bland annat som fartygschef under slagen vid Hogland, Reval, Öland, Svensksund och vid Viborgska gatloppet. Klint var vice landshövding på Gotland 1796-1808. Han blev adlad af Klint 1805. af Klint ägnade sig även åt mer fredliga värv då han 1782-1788 utarbetade sjökort över Östersjön, Kattegatt, Finska viken och Bottniska viken. (källa)
7. Brandell var känd som väckelsepredikant, främst under sin tid i Nora 1817–38. Brandell var högt uppskattad som själasörjare och därtill föregångsman i fattigvård och andra praktiska värv. Han hade även ett stort inflytande över Carl Olof Rosenius under hans genombrottstid. (källa)